LÄS: Alice och Tim 4ever

Skriven av sazan sorab ahmed, 16 år från göteborg.

Det var en gång en tjej. Hon hade just fyllt 16år. Tjejen hete Alice.
Alice hade varit tillsammans med Tim i nästan 4år. De älskade varandra ganska mycket. Alice och Tim gick i samma klass vilket var bara positivist för de båda. Alla i skolan visste att de var tillsammans. Man såg de alltid tillsammans. På väggar, bänkar och stolar stod det Alice och Tim 4ever. Det var Alice och Tim. När folk såg de ensamma tyckte de att det var något som saknades.
En dag så ringde Tim och sa att han inte kunde komma till skolan. Hon blev ledsen och undrade varför han var så tyst. Det var inte den killen som hon kände. Han var ledsen och tyst.
Under rasten försökte Alice ringa Tim. Men han svarade inte. Under hela dagen tänkte hon på honom. När skol dagen var slut gick Alice hem till Tim. Hon knackade på dörren. Tim öppnade dörren och stod där utan att säga något. Alice försökte krama och pussa honom som de brukar göra i vanliga fall. Men Tim stod där som en staty. Alice kände direkt att han inte ville ha henne där. Vill du att jag ska gå sa hon och kollade på honom med sina tårögda blåa ögon. Tim försökte säga något men han fick inte fram något. Alice sprang i väg. Hon grät jättemycket. Hon visste inte varför Tim gjorde så för. Hon hade ju inte gjort något.
När hon kom hem undrade hennes mamma om varför hon var ledsen. Alice sa inget. Hon gick in i hennes rum och kollade på alla bilder på henne och Tim. Hon grät och grät. Efter en lång stund tog hon fram sin mobil. Hon försökte ringa honom men han svarade inte. Istället skickade hon ett sms ”hej! Jag vet inte varför du inte pratar med mig? Jag har ju inte gjort något. Snälla svara! Hej då/Alice” när hon hade skickat det hon hade på hjärtat, blev hon nervös och la inte mobilen ifrån sig. Hennes mamma bad henne och äta middag. Hon gick ner och försökte få i sig lite mat men hon kunde inte. Hon tänkte på vad Tim gjorde.
Tiden gick och gick men hon fick inget svar. Alice gick till skolan och trodde att Tim skulle vara där. Men det var han inte. Eleverna frågade henne om vart Tim var, hon hade inget svar till deras fråga. Alice gick hem eftersom hon inte mådde så bra. Hon gick direkt in på hennes rum. Där satt hon och tänkte på allt hon hade gjort med Tim. Tanken på att det inte var Alice och Tim längre gjorde henne ledsen.
Dagarna gick och Alice mådde både fysik och psykisk dåligt. Hennes mamma var orolig för henne. Hon försökte göra allt som gjorde Alice glad. Men Alice var bara i sitt rum utan att göra något.
Efter tre månader fick Alice reda något som gjorde henne jätteledsen. Hon fick reda på att Tim hade haft cancer. Han hade dött för några dagar sen. När Alice besökte hans grav stod det” Alice nu vet du varför jag lämnade dig. En sak ska du veta min kära Alice och det är du och jag 4ever” Alices tårar rann ner för kinden när hon läste gravstenen.
Alice mådde bara sämre och sämre när hon hade lämnat kyrkogården. När hon satt i bilen med sin mamma, kollade hon upp på ett berg som man knappt kunde se. Hon frågade sin mamma om hon kunde lämna vid det stora berget. Hennes mamma vägrade lämna henne. Efter en stund hade Alice övertygat sin mamma.
Hon klättrade och klättrade. Ju mer hon kom upp på berget kände hon sig mer levande. När hon var längst upp kollade hon ner. Det såg skrämmande och farligt, men hon var inte alls rädd. Hon gick fram till kanten och kände sig ganska nära Tim. Alice tänkte om hon hoppar så kommer hon vara med Tim… och det gjorde hon. När Alice öppnade ögonen såg hon en kvinna som hon inte kände. Kvinnan sa ” Alice det är mamma! Kommer du inte ihåg mig?”
Hennes mamma blev tårögt när hon såg på sin dotter, Men hon var ändå så glad för Alice hade fått svår minnesförlust.
Alice kollade på sin armband där stod det ”Alice och Tim 4ever” men hon kom inte ihåg vem Alice och Tim var. =( /sazan sorab Ahmed