Fanny, inte den ända. Skriven av Saga Malm, 10 år. Hon älskade han, men varför just HAN?
Som vanligt sminkade sig Fanny innan skolan, allt för att var snygg o tuff.
"Hej då Fanny" säger Fannys mamma och Fanny stänger dörren .
Det var vinter, och det var säkert 30 minus ute i kylan. Tur att hon hade en
kofta på sig, det skyddar väldigt bra mot kylan. Fanny tar vägen vid kyrko-
gården. Hon måste bara kolla om Jack Persons grav var kvar och det var
den. "Hej Fanny" säger Martin när Fanny kommer ut ur kyrko-gården.
"Hej dharling" säger Fanny och pussar honom på munnen av glädje.
"Hångel-Girl!" skrattar Martin och pussar henne på munnen också.
Dom går hand i hand till skolan och väl där-framme kommer Martins
förra tjej till Fanny. "Hej Fanny" säger hon. Hon heter Sofia och går i
samma klass som Fanny. "Hej Sofia" säger Fanny. "Martin är en varulv"
säger Sofia. "Va? Nä det kan han inte vara" säger Fanny. "Men han är en
varulv!" "Haha du ljuger bara din tönt." "Näe och Martin gillar inte dig."
"Nehe hur kan du veta det?" "Jag bara vet det!" Fanny går till Martin. "Du,
är du en varulv?" säger hon till han. "Äh...nja...kom till kyrkan prick tolv"
säger Martin. EFTER SKOLDAN OCH KLOCKAN ÄR TOLV PÅ NATTEN:
Fanny står och huttrar, Martin står lite på avstånd och ser bedrövad ut.
"Martin är allt som det ska?" undrar Fanny om och om igen flera gånger.
"Jadå" Försäkrar han varje gång hon frågar. "Allt är under kontroll..."
"Varför ska vi stå här ute i kylan och bli till is?" undrar Fanny. Martin tittar
bort och då ser Fanny det; en svans har vuxit ut på Martin och tillslut blir
hela han en varulv. "Jag...Jag är en varulv" stammar Martin fram. "Nej"
gråter Fanny. "Va inte det!" "Men..." säger han. "Jag har alltid udda tjejer...
du va inte udda....Snälla Fanny....Älska mig!" "Jag...Jag kan inte älska nån
som är en varulv!" Martin tittade ilsket på henne med lysande ögon.
"Då ska du inte vara den ända varulven...." han bet Fanny. Allt blev svart.
Sedan vaknade Fanny. "Var är jag?" undrade hon samanbitet. "Du är just
på sjukhus" sa doktorn och tittade på Fanny. "Jag är inte den ända..."
viskade Fanny. "Vad pratar du om?" "Ingenting...Absolut ingenting...."
|