Äntligen med dig

Skriven av Karin, 12 år från Norrköping.

Jonny hörde henne på radion, igen! Den här gången blev hon interljuvad i någon talkshow. Varför var hon tvungen att bli tillsammans med den där Eric Windlie? Han är en idiotiskt sångare! Jonny svor tyst för mig själv. De spelade en låt i showen. Han lyssnade. Eric Windlie, självklart! "Bad love is nothing for me, I want girls that love me..." Låtar om ingenting! Varför var Jonny igentligen så arg? Han hade kommit över Emelie för länge sedan, eller? En del av hans huvud talade om för honom att han skulle låta henne vara ihop med honom. Men en annan sa att han skulle hämnas på den där idiotiska tjejidolen. Låten tog slut på radion och Emelies ovanligt gälla röst hördes igen. Så tillgjort!
- Jonny! Han vände sig om, mamma hade kommit hem. Han stängde snabbt av radion och gick upp på sitt rum. Han slängde sig på sängen och tittade på det inramade fotot på skrivbordet. Hon log åt honom från det. De hade varit på Gröna lund när det togs. Hon höll i en sockervadd. Plötsligt ringde hans mobil.
- Hallå! Det var Anton, Jonnys bästa kompis.
- Tja, vill du gå på Eric Windlies konsert ikväll? Jonny gapade.
- Va?
- Jo, Emelie kanske är där, du får chansen att prata med henne, jag menar prata förstånd med henne! Vem tror hon att hon är? Han är väl typ 17 va? Jonny log.
- Ja, ok då! Vi ses där.
Några timmar senare mötte han upp Anton i parken där en stor scen var upställd och säkert tvåhundra tonårsflickor stod och trängdes tråtts att det var två timmar tills det skulle börja.
- Varför är vi här så tidigt? Frågade han Anton.
- Vi kanske får en skymt av Emelie, så vi kan prata med henne! De gick runt scenen där ett stort tält var uppsatt. Och där, bakom ett staket, stod hon. Hon var så söt, ljusbrunt lockigt hår och blåa ögon. När hon fick se dem blev hon förskräckt och försvann in i tältet.
- Fegis. Mumlade Anton. Men Jonny bara glodde, det var så länge sedan han sätt henne, inte sen skolavslutningen i sjuan. Nu skulle de snart börja åttan. De gick och köpte korv och satt sig på gungorna. De snackade lite om Anton, och rätt som det var kom Eric Windlie upp på scenen. Skriket från publiken var öronbedövande. Det var fullpackat i hela parken.
- Hej alla! Hur mår ni? Ropade han ut till publiken. Han sjöng ett par låtar och sedan sa han till publiken.
- Den här sista låten ängnar jag min flickvän Emelie! Och så kom hon upp på scen. Hon bar högklackat och en urringad tröja. I ögonvrån såg Jonny hur Anton himlade med ögonen. Först var hon självsäker, men sedan fick hon syn på Jonny och Anton och blev nervös och osäker. Eric började sjunga. Emelie log inte. Hon stod mäst där när Eric sjöng mot henne. Låten tog slut.
- Allt till dig, Emmi. Sa han och plaserade händerna runt hennes midja och drog henne närmare sig. Det sved i Jonnys hjärta när Eric böjde sig framåt mot henne. Men när deras ansikte bara var några centimeter från varandra backade Emelie. Ett "ooh" ljud spred sig över publiken, Jonny stirrade.
- Vänta, jag kan inte. Sa hon. Jonnys hjärta skenade. - Jag gör inte det här ärligt. Hon vände sig mot Eric. - Snälla, förlåt mig för det här.
Hon hoppade ner från scenen och trängde sig fram genom publiken. Hon stannade inte förens hon var vid Jonny. Han kunde inte säga nåt. Hon tog hans händer och kysste honom. Hans hjärta slog så fort att han trodde att han skulle börja hyperventilera.
- Det är ju dig jag vill ha! Sa hon och log. Eric flämtade uppe på scen.
- Hur kan du göra så här? Skrek han.
- Du är äldre än mig och jag vill inte leva i den här kändisvärlden. Svarade hon. Jonny var lycklig! Nu behövde han inte hämnas på Eric, Emelie hade valt honom!