Sorgfåglarna

Skriven av Louise, 12 år från Norrköping.

Jag låg ensam och kollade upp mot skyn. Tusentals svarta fåglar kom flygande över mig, vilken syn! Dem stannade över mig, sorgfåglarna mina. Jag antog att dem drog över alla de dina. För alla kände sorgen och tomrummet efter dig. Men det sorgligaste var, att du dog kort efter det du sagt att du älskade mig. Men nu hände något konstigt, så jag hann inte komma till tanken på ditt lik. Från dem svarta sorgfåglarna ljöd ett skrik, ett fruktansevärt skrik. Dem störtade mot mig i världens fart. Det var knappast något man kunde kalla rart. En skrämmande drömt var vad det var. Det var senare jag förståd att det gav mig massa svar. Efter en stor sorg som denna, drog alltid sorgfåglarna över ens huvud någon gång. Och följde ditt huvud med dess skrikande sång. Låt dem svepa över, annars kan man inte gå vidare med sitt. Annars tänker man bara på minnet ditt. Ja, låt dem flyga över, men inte bygga bo. Då kommer sorgen för alltid föra med sig oro. Låt dem inte bygga ett näste i ditt huvud...