En tjejs dagbok

Skriven av Vendela mehler, 12 år från visby gotland.

KÄRA DAGBOK,
klockan är nu 18.45 och jag, Elina Larsson, skriver p.g.a. en enda sak. En enda fantastisk sak. En enda anledning har jag att skriva, och det är att Richard, den mest underbara personen i universum har sagt "Hej Elle, hur är de me dej ida då?". Han har aldrig någonsinn under hala min skolgång sagt något till mig eller mina vänner. Ingenting av betydelse i alla fall ("Nej." räknas alltså inte). Du tycker kanske att "Hej hur mår du?" inte heller har någon betydelse, men för någon som jag är det helt superfantastiskt när någon som han frågar hur jag mår. Och mitt brillianta svar var inget mindre än: "Tja.. hhhmm...grummpllll...äähum...". Min bästa vän Klara blev min räddning så att Richard inte skulle tro att jag är en utomjording. Hon sa: "En del männisor - ungefär som Elly här - blir helt utmattade efter skolan och vet inte ens vad ett plus ett är. Eller hur Elle?". "Hhrrrmm..." var mitt svar. Jag hoppas bara att det inte är allt för avtändande när en tjej inte kan prata klokt. "Okej. Då ses vi i morrn Elle." sa han, skrattade lite och log mot mig. Jag började då skratta oavbrutet och han och hans kompisar stirrade frågande från mig till Klara. "Jag vet inte vad jag har för ursäkt för det där, men jag tror att det betyder att hon ser fram emot att träffa dig igen..." sa Klara. När killarna hade gått följde jag med Klara hem och hon fick berätta vad jag hade gjort eftersom jag hade varit helt borta.

Vi hörs senare min älskade vän, men nu ska jag gå till maten.

Fortsättning följer...