Liberty lake, hellre fruktad än föraktad

Skriven av Ida, 14 år.

Den 19 oktober tog mina föräldrar ett plan till Los Angeles för att medverka i en politisk debatt. Den 21 Oktober förklarades jag och min yngre syster Jessie föräldralösa, kropparna hittades aldrig. Jessie och jag blev intagna till Liberty Lake, Ett barnhem som för mig skulle innebära 2 fosterfamiljer och 6 månaders ungdomsanstalt. hur det gick för min syster vet jag inte, Hon var borta efter 3 veckor på Liberty lake. Första veckan var fruktansvärd, personalen var medlitsamt grymma och behandlade oss som fattiga tiggare. För dem var vi bara ett par skyltdockor som skulle komma och gå ungefär lika fort. För oss som blev kvar blev det som en hemsk rutin. Man skulle aldrig lita på de äldre, aldrig bli vänn med de yngre. Man satt liksom fast i en egen bubbla. jag delade sovsal med 3 flickor var av två jag skulle komma att dela de mesta av vårt bedrövliga liv. Penny Cliff och Allie Trast. Den andra flickan skulle de ända orden jag yttra mot henne vara " Idiot". Vi var inte smarta, Liana West som hon hette var ingen idiot såklart men det var av brist på bättre ord. Våran andledning, Hon var inte som oss. Igentligen var vi korkade, ingen var lik den andra. Penny var en kort flicka med blont kort hår och svarta t-shirts och stor mun. Allie var mer en bråkmakare som aldrig kom i trubbel med " Lärarna" Och Liana var en söt medelklassare vars otroligt rika familj dött och lämnat henne med en giganstisk förmögenhet och ingen släking. Liana skulle bara behöva utstå en månad av mina glåpord innan hon var borta. Jag blev snabbt en tuffing, Alla med minsta lilla förnuft kvar undvek mig, Penny tog avstånd från mig ganska snabbt. Men Allie stannade kvar till slutet.
" Trace, skika mig den där jävla kungen tack." Allie flinade när jag suckandes hade slängt iväg hjärter kungen. Hon hade skrattat och puffat bort en lila kudde som hon snott från en liten flicka i sal 2c. Jag minns hur kudden såg ut, Lila med en liten fjäril i vänstra hörnet. Allie rev tillsist kudden i småbitar och strödde dem över flickans säng. Skriket som kommit från henne hade varit bedrövande och svårsmält, men när jag hörde Allie skratta hade det på någotsätt gått över. Jag hade valt rätt väg, Man måste vara tuff för att överleva på Liberty Lake. Var man svag och liten slutade det med 15 blåmärken var och varannan dag och ingen efterätt. Det var som Allie drog i mig, hellre tuff och fruktad än svag och föraktad.
Liberty Lake förändrade mitt liv på ett sätt jag alldrig trott var möjligt. Jag skulle spendera resten av mitt liv i fängelse när jag kommit därifrån. 18 år och världskänd mördare. Jag visste inte ens namnet av offret. En liten brunhårig flicka med mörka ögon, allt jag vet är att hon påminde av Jessie.
Det är allt jag visste...