Den svarta elden

Skriven av Albin, 9 år från stockholm.

- Tack för maten mamma, det var jättegott!
- Varsågod, sa mamma samtidigt som tallriken som hon höll i handen flög i golvet och sen sa hon massor av svordomar.
- Jag går in på mitt rum ett tag.
- Gör det du. Jag gick på mitt rum och kollade ut genom fönstret och såg där Henrik och Vera som spelade fotboll på bakgården. Varför frågade dem inte mig om jag ville gå ut? Plötsligt känner han en konstigt lukt som bara blev starkare och starkare, det luktade bränt, väldigt bränt, eld.
- Mamma vad är det som luktar?
- Jag vet inte men det kommer från garderoben.
- Vi går dit och kollar. När mamma öppnade dörren så gick det väldigt snabbt, jag och mamma skrek ett öronbedåvande tjut, mamma sprang till telefonen och ringde 112 och skrek till mig:
- Max spring och göm dig på ett säkert ställe!
- Men du då?
- Jag kommer sen. Jag sprang och gömde mig under sängen i mammas rum, mamma kom några minuter efter
- Mamma, jag är rädd, sa jag snyftande.
- Det behöver du inte vara, brandkåren kommer om några minuter bara. Jag tänkte på allt som skulle brinna upp, Nalle karlsson, mitt fotbollstäcke och min bok. Nu kom elden närmre och närmre.
Men äntligen hörde han sirenerna från brandbilen och så såg han vattnet som släckte elden och en brandman.
- Är ni oskadda?, frågade brandmannen
- Ja, bara lite chokade.
- Mamma vi klarade det, sa jag.
- Ja, vi klarade det Max, och så gedde hon mig en stor kram.