Ett brev från dig

Skriven av Lici, 11 år från Solna.

Jag satte mig vid mitt nya skrivbord. Egentligen var det inte nytt, vi hade köpt det på ett antikvariat, men för mig var det helt nytt. Jag drog ut ena skrivbordlådan lade ner mina läxor. Jag öppnade den andra skrivbordslådan, men fick inte ut den hela vägen. Någonting stretade emot. Jag kände med handen och upptäckte att dte låg ett kuvärt längst in i lådan. Kuväret hade hamnat på snedden, och därför hindrat mig från att öppna lådan. Kuväret var väl stängt och jag undrarde om det var ett brev som aldrig blivit postat, eller om det bara aldrig hade blivit öppnat. Jag drog fram min fickkniv och petade upp kuväret. Jag vände upp och ner på det och två ihopvikta papper ramlade ut. Jag vek upp det första pappret och började läsa.

Kära Ylva
Jag vet att det är dumt av mig att göra så här, men jag måste. Jag har inte så mycket annat att välja på. Jag hoppas att du kommer kunna glömma mig. Jag kommer aldrig kunna glömma dig, men för att göra det lättare för mig att gå vidare skickar jag tillbaka bilden du gjort mig. Det blir bäst så här, jag flyttar utomlands några år. Var inte allt för arg på mig. Jag ber dig förlåta mig och om jag någonsin kommer tillbaka så vill jag att du ska veta att jag endast gör det för att jag inte kan släppa dig.
Förlåt mig
Din Patrik

Jag fick en klump i halsen och mobilen i fickan kändes plötsligt väldigt tung. Jag tog upp den och slog Patriks nummer. Om det var han som hade skickat det...
Jag tog upp det andra pappret medans signalerna gick fram. Jag vek upp det och kikade långsamt ner på bilden. Det var en bild av Patriks trädgård. Jag mindes perfekt när jag hade målat den bilden. Det var inte allt för länge sedan, max ett år. Det hade varit någon gång i augusti när jag bodde hos Patrik. Vi hade varit ute i hans trädgård och jag hade plötsligt fått en vansinnig impuls och börjat måla av honom där han satt bland körsbärsträden.
- Patrik, svarade Patrik.
- Patrik, det är Ylva, sa jag.
- Hej älskling, vad ville du då? sa han.
- Jag har fått ett brev från dig, svarade jag. Det blev tyst en stund, sedan sa Patrik:
- Jag har inte skickat något brev till dig.
- Inte alls?
- Nej, jag har tänkt att skicka det, men det har aldrig blivit av.
- När ska du flytta? frågade jag.
- Hur visst du... jag har ju inte sagt någonting menar jag...
- Brevet låg i min skrivbordslåda ditt pucko! skrek jag och la på.