Stumfilmer
 |
| I Nosferatu spelar Max Schreck Greve Orlock. |
Det är genom filmerna som vampyren blivit riktigt känd. Vår uppfattning om hur vampyrer ser ut och uppträder kommer från filmer.
Barns kunskaper om hur man dödar vampyrer med påle, osv, kommer oftast inte från böcker. Det har de sett på film.
Näst efter Sherlock Holmes och Tarzan är Dracula den påhittade figur som oftast hamnat på film.
Den första filmvampyren dyker antagligen upp 1908 i stumfilmen "Legend of a Ghost". Hjältinnan stiger ner i helvetet och träffar, förutom alla demoner, också vampyrer. Redan 1914 kom en film där vampyren har huvudrollen.
"The Vampire" handlar om en indisk kvinna som mördas av en engelsk soldat. Men hon återvänder som en vampyr med förmågan att förvandla sig till orm, och tar en gruvlig hämnd. Någon gång under denna period görs också den ungerska "Drakula". Om filmen handlar om den transsylvanske prinsen eller Stokers vampyr är okänt. Filmen är tyvärr försvunnen sedan länge.
Den första riktigt framgångsrika vampyrfilmen är "Nosferatu: Ein Symphonie des Grauens" från 1922. Den tyske regissören F. W. Murnau ville filma Bram Stokers "Dracula", men boken skyddades av rättigheter som ännu ägdes av Stokers änka.
Murnau ville inte betala för att använda romanen, så han snodde den helt enkelt. Men han var tvungen att byta namn på figurer och ställen. Greve Dracula blev graf von Orlok. Jonathan Harker blev Hutter. Man bytte ut London mot Bremen, osv. Men handlingen i sig var densamma.
Husmäklaren Hutter reser till Transsylvanien för att hjälpa en viss greve Orlok med ett husköp. Orlok, spelad av Max Shreck, är nog filmhistoriens obehagligaste vampyr. Han är lång och gänglig, med utstående, bleka ögon, stor kroknäsa, äggformat, kalt huvud, och långa råttgaddar.
Han rör sig stelt omkring som en uppdragen plåtleksak, och spretar jämt med sina långa, kloliknande fingrar.
Precis som i Stokers bok blir tiden i slottet rena mardrömmen för den unge mäklaren, innan han lyckas fly.
Orlok seglar till Bremen och tar livet av alla ombord. Det öde fartyget glider in i Bremens hamn, och släpper lös en armé av råttor.
Vampyren har anlänt och tagit pesten med sig. Orlok flyttar in i ett spöklikt, fallfärdigt hus mitt emot Hutters fästmö. Hon har sett vampyren, och misstänker att det är han som ligger bakom pesten.
En natt lockar hon över Orlok till sitt sovrum. Hon låter vampyren dricka hennes blod hela natten, till solen går upp. Men då är det för sent för odjuret. Han försöker fly, men träffas av solstrålarna och löses upp i tomma intet. Hutter kommer hem i detta ögonblick, men det är för sent även för hans fästmö. Hon har offrat sig för att rädda honom och staden, och dör i hans armar. Kärleken besegrar ondskan!
"Nosferatu" är fortfarande en mycket sevärd film. Den är full av kusliga ljus –och skuggspel, och liknar mer än ruskig dröm än en riktig film. Den blev också mycket framgångsrik. Men Stokers änka kände minsann igen sin mans "Dracula", och såg till att alla kopior av filmen samlades in och brändes. Tack och lov fanns det även på den här tiden piratkopior. Tack vare dessa finns filmen kvar idag. Det är numera ganska lätt att hitta "Nosferatu" på video.
Den första Hollywood-vampyren dök upp i "London After Midnight" från 1927. Det är dock ingen riktig vampyr. Hjälten är en polis och förvandlingskonstnär som förklär sig till det blodsugande monstret för att skrämma fram brottslingar. Skådespelaren Lon Chaney var berömd för sin förmåga att sminka upp sig och klä ut sig. Hans vampyr har hela munnen full av sylvassa gaddar.
