Klicka här för en talversion av Unga Faktas hemsida. Låt datorn läsa upp texter och innehåll för dig!

Till Unga Faktas startsida




















Grållan (En sann berättelse)

Skriven av Cecilia, 9 år från Kimito.

Jag såg ilsket på min mamma. Hur kunde hon säga så? Hon och hennes nya man hade bestämt att de skulle åka till stan en hel sommar! Mina ögon fylldes av tårar. Aldirg att jag skulle lämna min bästis Katarina, eller våra älsklingshästar Prinsen och Pontus. När jag satte mig i bilen var jag fortfarande rödögd, men till min förvåning åkte vi ut på en skogsväg. Vi åkte till ett stort...STALL! Jag blev superlycklig och hoppade ut så fort mamma stannat bilen. Jag gick raskt ut till stallet, och mötte stallets ägare där.
- Hejsan, kan det vara du som är Linda? Om det är okey kan du gå in och välja hästen du ska ta hand om den här veckan, sa hon som hette Sara. Jag nickade blygt och gick in. Jag förstod att jag nu skulle vara på en veckas ridläger. Jag såg på hästarna. De lediga hästarna var en vit häst, en kolsvart häst, 2 fuxar, en brun, och en grå. Jag stannade till vid den grå hästen med kolsvart man och stora bruna ögon. Jag gick långsmt in till henne, och smekte hennes mule. Den var mjuk som sammet och hon såg på mig en lång stund med snälla ögon. Jag hämtade skötlådan och började rykta. Grållan frustade och lade huvudet lågt. Hon strök bak öronen, men jag brydde mig inte. När hon nafsade efter mig skällde jag på henne och började kratsa hovarna. När jag var klar sadlade jag, tränsade och ledde ut stoet. (Sto=Tjejhäst)
Jag hoppade upp och alla 5 lägerdeltagare red tillsammans ut till padocken. Vi skulle börja med hoppning, och jag redfelfritt. Nästa dag var det dressyr. det klarade jag ganska bra...Och den tredje dagen var det långritt, och så hoppning, dressyr, och långritt, och på den aldra sista dagen gjorde alla en visning för föräldrarna. Jag hade fått andra pris, och var bara för det överlycklig. Men jag brast i gråt när det var dags att lämna Grållan. De försökte trösta mig, men förjäves. Jag stor grät, och vägrade släppa taget om Grållan. Jag gav mig äntligen av när de lovade att jag fick komma varje dag till Grållan. Då blev jag glad igen. Nästa vecka kom jag tillbaka. Jag gick till Grållans box, men där stod en sur shetlandsponny! (En hästras) Jag gick raskt ut till ägaren och frågade. Ho harklade sig.
- Jo..Grållan...Blev sjuk...Och måste avlivas...Det räkte att jag skulle stor gråta igen. Grållan var begravd, och nu var jag där istället. Jag skulle aldrig glömma Grållan, eller vår roliga vecka tillsammans....

Betyg 1 av 5 möjligaBetyg 2 av 5 möjligaBetyg 3 av 5 möjligaBetyg 4 av 5 möjligaBetyg 5 av 5 möjliga
Tillbaka till föregående sida
















Det är vi som satsar på Unga Fakta! Copyright © 2000-2024 Unga Fakta AB