- V-vampyr?

Skriven av Linnéa Sjöholm, 13 år från Stockholm.

-Hej Samantha! ropade Alexandra.
-Kalla mig inte det, flinade Samantha. Jag heter Sam har jag ju sagt.
-'kej då, skrattade Alex (som hon kallades).

Skolklockan ringde.
-Skit också, dags att gå in!
De rusade uppför de tre trapporna till deras kapprum.
-Hinner vi? flämtade Sam.
-Tror det..
Alex sträckte fram handen för att öppna dörren in dit.
Då slog dörren igen med en smäll framför dem.
-Ah! skrek Alex till.

Ett väsande ljud hördes bakom Sam och hon stelnade till.
-Kul Alex, lägg av nu!
-D-det är inte jag, viskade Alex och hon svepte det svarta håret ur ögonen och vände sig om så att hon stod mittemot Sam.
Hon öppnade darrande munnen men pep bara till.
En svart skepnad stod väsande bakom Sam och och varelsens tänder stack fram när den andades.
"Den ser ju ut som ett spöke" tänkte hon.

Varelsen öppnade munnen och högg till i Sam's nacke. Sam flämtade till.
-Åh!
Hon ramlade slött ner och varelsen vände sig om mot Alex.
-Det är ditt blod jag vill ha..
-V-vampyr?
-Jaa, suckade skepnaden lyckligt. Du också, snart. Allas blod kommer dofta ljuvligt men den som ska bli en vampyr - en som har det i sig - luktar så gott att du tror att du ska dö - det finns ingen bra förklaring...
Alex ryste.
-Men, fortsatte vampyren, om du inte dricker nåt blod innan midnatt dör du en plågsam död, och kommer alltid att brinna i en iseld. Att gå ut i solen och brännas är en myt, bara så du vet.

Han högg till.