Neptunus

Om Neptunus

Neptunus är den åttonde planeten räknat från solen. Den upptäcktes faktiskt inte genom att observeras i ett teleskop, utan genom smarta uträkningar.

Matematik istället för teleskop

Flera astronomer hade märkt att planeten Uranus hade en konstig omloppsbana runt solen. Det verkade som om det fanns något annat som drog Uranus åt andra hållet. Det måste vara en annan planet, inget annat kunde vara starkt nog.

Den franske astronomen Urban Leverrier (1811-1977) ägnade flera månader åt att göra noggranna beräkningar av planeternas banor. Till slut trodde han sig kunna peka ut exakt var den okända planeten låg. Den 23 september 1846 lyckades de tyska astronomerna Johan Galle och Heinrich d´Arrest hitta planeten i ett teleskop. De hade gått efter Leverriers beräkningar och det visade sig att han lyckats pricka nästan rätt.

Det här var en stor sensation i forskarvärlden, att man genom matematik kunde få fram så exakta uppgifter. Idag kan samma information räknas ut på några timmar av en vanlig hemdator.

Hur ser Neptunus ut?

Neptunus syns mycket dåligt i ett teleskop. Det dröjde ända tills 1989, då rymdsonden Voyager 2 passerade planeten, som vi äntligen fick veta något om Neptunus utseende. Bilderna från Voyager 2 visade en stor blå boll med vita molnslöjor.

Neptunus verkar ha en liten, men fast kärna. Runt denna kan det finnas ett djupt lager vatten, alltså ett jättehav som utgör huvuddelen av planetens yta.

Ovanpå detta ligger en atmosfär av väte och helium, vilket är vad de andra gasplaneterna, Jupiter, Saturnus och Uranus, mest består av. Längst ut i ytan finns ett lager av metangas, vilket ger planeten dess blå färg.

Enligt Voyagers mätningar kan Neptunus inre producera mer än dubbelt så mycket värme än solens yta!

Det rasar fruktansvärda stormar på Neptunus. Dessa syns på planetens yta som mörka fläckar. Neptunus största fläck är cirka 16000 km bred.

Voyager 2 upptäckte att Neptunus, liksom de andra gasplaneterna, har ringar. De är sex till antalet, och så tunna att de är mycket svåra att upptäcka. Ringarna består av stendamm.

Neptunus bana runt solen gör att den ibland åker långre ut i rymden än dvärgplaneten som egentligen ligger bakom, Pluto.

Neptunus har fått sitt namn efter romarnas havsgud. I Grekland hette han Poseidon.

Neptunus månar

Triton

Triton var i grekisk mytologi havsguden Poseidons son, och hade fiskstjärt. I senare sagor är tritoner ett helt släkte, som en sorts fulare manliga sjöjungfrur.

Triton är Neptunus största måne, och överhuvudtaget en av de största i solsystemet.

Triton består troligen mest av is, med lite sten här och där. Den snurrar baklänges jämfört med hur jordens måne rör sig.

Proteus

Proteus är döpt efter ett sjöväsen som kunde ändra skepnad som han ville. Det är Neptunus näst största måne.

Proteus är till formen oregelbunden (inte rund), men så stor att dess gravitation är på vippen att pressa ihop den till ett klot.

Larissa

Månen Larissa är liksom Proteus oregelbunden, och består troligen mest av sten. Både Larissa och Proteus kan ha varit drivande asteroider som fastnat i Neptunus dragningskraft.

Larissa var dotter till kung Pelasgus av Argos.

Fler månar

De övriga månarna, Najad, Thalassa, Despina, Galatea och Nereid, har fått namn efter havsnymfer, en sorts älvor. Det finns även några icke ännu namngivna. De är alla ganska små, och kan vara infångade asteroider.