Dolkar
Dolken användes av riddarna till jakt och att äta med. Först under 1300-talet kom den i bruk som vapen i strider. Den bars ofta i en läderslida vid ena höften, eller på ryggen ovanför rumpan.
|
Rundeldolken var ett populärt vapen. Den var lätt att greppa och ramlade inte ur handen vid strid. Det smala bladet pressades in i gliporna mellan rustningsdelarna.
Man höll dolken i högerhanden med bladet riktat mot motståndaren. Vänsterhanden trycktes mot den platta knappen för att ge extra kraft.
Det såg alltså ut ungefär som när man bankar på en ketchupflaska.
|  |
Njurdolken var ett annat vanligt vapen från 1300-1600.
Den har fått sitt namn efter formen på parerskyddet. Oftast var handtaget av trä.
|
|
|
Örondolken förekom mellan 1400-1550. Istället för den vanliga knappen i änden på vapnet, fanns det två platta skivor som pekade åt varsitt håll.
Fästet var helt i metall och ofta vackert utsmyckat.
| |
Quillondolk. Ett elegant vapen som användes från ca 1250-1500.
En utveckling av denna dolk användes senare att hålla i vänsterhanden då man fäktades med värja.
|
