Tidsperioder  |  Viktiga personer  |  Samhälle
Scrolla upp
Dra för att scrolla upp och ner
Scrolla ner

Tidsperioder

Området som Egyptiska riket i huvudsak spred ut sig över.
Övre och Nedre Egypten är faktiskt rätt placerade.
Landet Egypten har en mycket lång och spännande historia. Det forntida Egypten sträckte sig från Nildalen fram till Medelhavets flodmynningar. Men den egyptiska kulturen bredde ut sig längre än så, till exempel till länder som Nubien och Sudan. Det forntida Egyptens historia brukar delas upp i tre stora tidsperioder kallade ”riken”. Mellan dessa faller andra perioder. Historien delas också upp efter 30 dynastier, de kungliga familjer som styrde landet. Senare kommer antikens Egypten, då Alexander den store erövrat landet och kungligheter med ursprung i Makedonien blev härskare under lång tid.

På denna sida används förkortningen f.v.t , vilket betyder "före Västerländsk tideräkning" och v.t. som betyder "västerländsk tideräkning". Dessa förkortningar ersätter "före Kristus" och "efter Kristus", men utgår från samma sorts historiskt tidsbestämmande.

Fördynastisk tid

Arkeologerna tror att de första människorna slog sig ned i Nildalen under stenåldern, cirka 5000 f.v.t . Flera jordbrukskulturer kom efter varandra och ibland uppstod de samtidigt på skilda platser. Under det fjärde årtusendet före västerländsk tidräkning uppstod den så kallade Maadikulturen, som började använda koppar till verktyg och vapen. Denna kunskap spred sig sedan till Naquada i södra Egypten. Naquadakulturen blomstrade fram till omkring 3000 f.v.t., då den övergick i de första tidiga dynastierna. Det var under denna tid som de första egyptiska skrivtecknen tycks ha uppstått. Senare utvecklades de till hieroglyfer.

Tidig dynastisk tid

Före cirka 3000 f.v.t. var Egypten delat i två större områden: Övre Egypten och Nedre Egypten. Dessa områden låg ofta i konflikt med varandra. De två delarna av landet enades till ett under den legendariska kung Menes. Han sades vara den förste store härskaren av Egypten, en kung av det slag som senare kom att kallas ”farao”. Men det finns inga arkeologiska bevis för att Menes någonsin funnits. Hans namn har hittats skrivet i hieroglyfer på föremål gjorda senare i historien. Antika historieberättare skriver att han härskade i 30-62 år, att han grundade staden Memfis, att han utförde en framgångsrik militärexpedition utanför Egypten och att han blev dödad av en flodhäst. Efter den mytomspunne Menes använde Egyptens härskare symboler som representerade bägge de gamla delarna av riket.

Namerpaletterna beskriver hur Övre och Nedre Egypten enades.
Fram till denna period hade alla viktiga beslut tagits av dem som styrde i varje enskild by. Nu flyttades all makt till en central ort. Från denna plats tog kungen beslut som rörde hela riket. Man utsåg ämbetsmän som var ansvariga för mindre områden. Det byggdes tempel i trä och sandsten som användes både till gudsdyrkan och som kontor för dessa ämbetsmän.

Den tidiga dynastiska tiden är uppdelad i två perioder: Första och andra dynastin. Under denna period började de rika och mäktiga bygga mastaborer, som var gravbyggnader i sten. Man kan säga att de var föregångarna till pyramiderna. Faraonerna under första och andra dynastin begravdes i staden Thinis och det sägs att människooffer förekom vid dessa begravningar. Staden Memfis var huvudstad under hela perioden.

Gamla riket

Staty av sittande farao Djoser.
Det gamla riket (2780 f.v.t.-2260 f.v.t.) började med den tredje dynastin. Det var under denna tid som pyramider började byggas. Den mest välkände av den tredje dynastins faraoner var Djoser. Med hjälp av sin arkitekt Imhotep lät han uppföra trappstegspyramiden i Sakkara. Denna pyramid är troligen den äldsta man känner till.

Under den fjärde dynastin startades det handelsförbindelser med andra länder. Det finns till exempel tecken på att Egypten importerade timmer från Libanon. Under denna period pågår det mycket pyramidbyggande. Faraonen Khufu, mer känd som Cheops, låter bygga den största och mest kända pyramiden av dem alla, den stora pyramiden i Giza. Allt byggande av tempel och pyramider gör att en klass av högre, mäktiga tjänstemän kommer till för att övervaka och sköta anläggningarna. Det gör också att det uppstår flera mindre maktcentra i landet. Under femte och sjätte dynastin försvagas därför kungamakten. I slutet av Gamla riket uppstår en svältkatastrof, troligen på grund av någon förändring i klimatet. Den sista härskaren under Gamla rikets tid var Pepi II, som sägs vara den kung som härskat längst i historien. Han tillträdde tronen när han var sex år och dog när han var 100 år gammal. Efter hans död faller Gamla riket sönder.

Första mellantiden

Detta är vad man brukar kalla perioden mellan 2150 - 2040 f.v.t. i det forntida Egypten. Hit räknas den sjunde till elfte dynastin. Under denna tid skrevs flera viktiga litterära verk, men annars är första mellantiden en tillbakagång på många sätt. Flera stridigheter pågår, som får riket att falla sönder på olika sätt. Ingen egentlig kungamakt existerar länge. Det är ett antal länsfurstar som styr Egypten. Efter missväxt och klimatförändringar svälter folket.

Cirka 2160 dyker det upp en ny farao som försöker ena riket och gör Heracleopolis till ny huvudstad. Men en annan adlig släkt från Thebe försöker få kontroll över Övre Egypten. Resultatet blir att de rivaliserande dynastierna till slut går i krig mot varandra. Thebe går segrande ur stridigheterna och blir ny huvudstad.

Mellersta riket

Denna tid, som sträcker sig från cirka 2060 - 1795 f.v.t., var mycket gynnsam för Egypten. Landet blomstrade på många sätt. Flera betydande litterära verk skapades, såväl som konst i annan form. Det utfördes framgångsrika militära kampanjer mot både norr och söder. I Nubien upprättades handelsstationer bevakade av soldater.

Egypten var nu åter en enad stat. De 12:e, 13:e och 14:e dynastierna kom och gick under denna period. Just den 12:e dynastin räknas som en av Egyptens höjdpunkter. Man fortsatte att bygga pyramider åt kungarna, men kvaliteten på dessa byggnader var inte lika bra som tidigare.

Andra mellantiden

Under denna epok, mellan omkring 1650-1550 f.v.t., tar hyksosfolket makten i Nedre Egypten. Tiden inkluderar dynastierna 15-17, men ibland räknas också den 14:e dynastin hit, eftersom den överlappar från Mellersta riket till Andra mellantiden.

Faraonerna i 15:e dynastin kom från hyksosfolket. I slutet av Andra mellantiden råkade de i krig med en rivaliserande dynasti från Thebe, som till slut störtade hyksos-faraonerna.

Nya riket

Den röda färgen visar hur Egyptiska riket spred ut sig under Nya Riket. Egypten hade också viss påverkan över Punt.
Denna period ägde rum omkring 1550 - 1070 f.v.t. Dynastierna 18-20 räknas hit och tiden är känd som Egyptens storhetstid. Staten har nu kontroll över stora landområden, till vilka Nubien, Syrien och Palestina räknas. I början på perioden får Egypten sin första kvinnliga härskare, drottning Hatshepsut. Senare ser farao Echnaton (mest känd för sin undersköna fru Nefertiti) till att folket bara dyrkar en enda gud, Aton. Fram till dess har flera gudar och mäktiga väsen dyrkats, framför allt Amun-Ra. I Karnak hade ett mäktigt tempel till Amun-Ras ära byggts och gudens präster blev upprörda. En konflikt mellan prästerskapet och farao uppstod därför en tid. Efter Echnatons död återtog Amun-Ra sin plats som Egyptens viktigaste gud.

Den mest kände faraon under Nya riket är nog Tutankhamon. Efter farao Ramses III:s död tog periodens storhetstid slut och landet plågades av inre politiska stridigheter. Den tjugonde dynastins siste farao blev till slut avsatt av en Amun-präst. Rikets ekonomi försämrades och det pågick många strider längs gränserna.

Tredje mellantiden

Den tredje mellantiden inföll ungefär mellan 1070 - 664 f.v.t. Hit räknas 21:e-25:e dynastierna. Nu härskade Amuns prästerskap från Thebe, samtidigt som andra folkslag tog sig in i landet och lade beslag på områden. Dessa skapade sina egna dynastier och drev krigskampanjer mot varandra. Till slut erövrades Egypten av nubierna, som ju länge varit undersåtar till faraonerna.

Sentiden

Den sentida perioden sträcker sim mellan omkring 664 f.v.t. - 331 f.v.t. Man räknar dynastierna 26-31 hit. Den siste nubiske härskaren fördrevs av härskare från Assyrien, som tillsammans med landet Kush återupprättade Egyptens makt. 525 f.v.t. erövrade perserna Egypten och lyckades hålla assyrierna, såväl som nubierna, babylonierna och libyerna borta från landets gränser. Under denna tid fick Egypten sitt sista stora uppsving under forntiden. Greker och judar kom till landet för att bosätta sig och arbeta där. Man plockade fram flera äldre litterära och konstnärliga verk, och lät kopiera dessa för att sprida dem.

Men det förekom flera upprorsförsök av Egyptens nu väldigt blandade befolkning. De persiska kungarna hade gjort ett satrapdöme av Egypten, vilket betydde att en lokal ämbetsman styrde på order från den persiske härskaren.

Den 29:e dynastin inleddes då egyptiern Neferites hyksosfolket tog makten. Det inhemska egyptiska väldet varade till den 30:e dynastin, då perserna åter tog makten. I slutet av Sentiden blev perserna själva besegrade då makedoniern Alexander den store erövrade Egypten 331 f.v.t. Forntidens Egypten övergick då i Antiken.

Antikens Egypten

Denna epok, också kallad Grekiska och romerska Egypten, varade mellan 331 f.v.t – 639 v.t. Den uppdelas i två tidsperioder: Ptolemaiska Egypten och Aegyptus, en provins i Romerska riket som senare övergår i Bysantinska riket.

Kleopatra VII, en av de mest kända härskarna, drottning av Egypten under Antiken.
Ptolemaiska dynastin var en kunglig släkt från staden Ptolemaida i Makedonien. Då Alexander den store dog 323 f.v.t. utnämndes Ptolemaios, en av hans generaler, till satrap (ståthållare) över Egypten. Hans jobb var alltså att övervaka och styra riket åt makedonska härskare. 305 f.v.t. utnämnde han sig själv till ny farao, Ptolemaios I, senare med tillnamnet Soter, vilket betyder ”räddaren” på grekiska. Den ptolemaiska dynastin härskade över Egypten fram till den romerska erövringen 31 f.v.t.

Det är ibland svårt att avgöra vem som är vem i den ptolemaiska dynastin, eftersom alla kungarna tog namnet Ptolemaios och gifte sig med sina systrar, vilka kallades Kleopatra, Arsinoe eller Berenice. Under den romerska ockupationen kom en drottning att spela en viktig roll. Kleopatra VII var känd för sin skönhet och kom att spela ut flera romerska makthavare mot varandra. Hon var på olika sätt delaktig i den politiska striden mellan Julius Caesar och Pompejus och senare mellan Octavianus and Marcus Antonius. Kleopatra VII hade kärleksförhållande med både Julius Caesar och Marcus Antonius. Med Caesar hade hon sonen Caesarion. Då Octavianus fick övertaget och Marcus Antonius avlidit valde Kleopatra VII att ta sitt eget liv. Hon blev Egyptens siste farao.

Då kejsar Augustus erövrat Egypten blev landet en romersk provins och en viktig producent av spannmål till romerska riket. Provinsen övergick senare i det bysantinska riket cirka 395 v.t.




Till Unga Faktas startsida

Copyright © 2000-2016 Unga Fakta AB