Öga mot öga framför varsin dator

Skriven av Lea Wall, 15 år från Järfälla.

Jag var sjuk, eller i alla fall hade jag varit det, förkylningen började närm a sig det tillstånd då det bara är skönt att få vara hemma från skolan.
Jag satte på en låt på datorn, lutade mig tillbaka och njöt av musiken som stömmade in i mina öron. Jag surfade runt på lite hemsidor och bloggar och forum. Jag kollade mejlen och möttas av tom inkorg.
Jag googlade runt lite. Så fick jag en impuls. Jag hade inte tänkt mycket på skolan under mina dagar som sjukling, men en viss person kunde inte undgå att tränga sig in i mina tankar då och då.
Snabbt skrev jag in hans namn i googles sökruta. Klickade hastigt på enter, ivrig på ett resultat.
Det tog bara några sekunder. Några sekunder och sedan visste jag en massa om honom. Som att han spelade basket, vilken sorts musik han gillade och hur många syskon han hade. Tur att han hade ett tillräckligt ovanligt förnamn och efternamn för att det inte skulle vara så svårt att hitta de sidor som just han var med på.
Faktan lyste mot mig och när jag hittade bloggen blev jag nervös och glad och ivrig samtidigt.
Efter átt ha läst allt jag kom över som hade den minsta anknytning till honom, tyckte jag ännu mer om honom. jag ville försöka prata med honm på något sätt. han gick ju inte i min klass.
Med skräckblandad förtjusning fick jag syn på hans e-postadress. jag andades in djupt och kände hur armhåorna blev klibbiga. jag kände mig minst sagt inte direkt fräsch med mitt smutsiga hår, röda näsa och bleka ansikte, men så var jag ju förkyld också.
Det dröjde en lång stund innan jag knattrade fram:
"Hej Aaron. Hur mår du?"
Att i utkotgen se att jag just skickat ett mejl till´killen jag var kär i kändes konstigt. Ohyggligt spännande. Läskigt. Tänk om han svarade? Vad skulle jag göra då? Säkert skulle han svara Vem e du? oc´h så skulle jag sitta där och...
Inför mina ögon såg jag på skärmen hur ett nytt mejl ramlade in i inkorgen. jag stirrade. Blinkade. klickade missstroget på mejlet.
"Hej. Hur jag mår? Är förkyld, hemma från skolan. Vem e du?´"
Okej. Just nu satt han altsså vid en annan dator inte allt för långt från mitt hem. jag andades. Skyndade mig att skriva, var nära att snubbla på bokstäverna. bara han i nte gick ifrån datorn!
"Jag är också förkyld. Vem jag är? Hur ska jag kunna svara på det när jag själv inte vet. Jag är Någon, räcker det?"
Som paralyserad skickade jag iväg meddelandet, och till min glädje och förfäran fick jag snabbt ett svar:
"Tills vidare räcker det väl. Hej Någon. :)"
Det var så det började när jag fick min första pojkvän.