Sagan om Eostra

Skriven av Laila, 11 år från Karlstad.

För länge sen, i ett land långt, långt borta. Ensam i en koja i skogen bodde.... Eostra.
Eostra var föreldalös, men inte helt. Hon var skogens dotter.
Hennes ögon var grönare en de grönaste blad. Hennes hår var midjelångt och brunt. Brunare en stammen på en ek. Hon visste alla platser och alla stigar i skogen. Men vem hennes föreldrar var visste ingen.

Eostra satt uppe i ett träd. Regnet smattrade mot grenarna och håret hängde i sippror runt hennes magra ansikte. " Dags att gå ner Eostra" sa hon till sig själv. Snabbt klättra hon ner för stammen på granen hon suttit i. Ner på marken. Sen skyndade hon hem till kojan. Inte för att hon inte tyckte om regn, men hon börga bli kall.

Kojan som Eostra bodde i låg i en glänta omgiven av träd och en sjö. Ner i sjön ran en bäck varifrån Eostra fick vatten. Mellan två träd hängde en lina som hon hängde tvät på. Ett tork ställ fanns där också, på den hängde man kött och fisk som skulle torka. Själva kojan var av trä och ris.
Tak och väggar var nogrant täckta med mossa och gräs.
Hon sov på granris.

Hon gick in, tog en bit köt och gick och la sig.
Nästa morgon gick hon till sjön. Hon hörde en gren knäkas bakom sig.
Hon vände sig om. " Vem där?" Undrade hon.
En ung man kom fram. Han siktade en pil mot hennes bröst men sänkte den sedan.
" Vem är du?" undrade mannen.
" Jag är Eostra, skogens dotter" svarade Eostra som nu återfått modet.
" Och vem är du?"
" Mitt namn är Thiazzi Jag är skogens son och..." Längre han han inte fören en pil genomborrade hans mage.Ännu en man steg fram. " Nu är du död!" Sa han och spottade på Thiazzi. " Skogens son va!" Fnös han och gick där ifrån.
Eostra beslöt att tahand om mannen, men när han var frisk bodde dom ändå tillsamans.
Men så blev Thiazzi sjuk igen denna gång dog han.
" NEJ!" Skrek Eostra "NEEEJ!"
En tid efter det blev hon gravid och fick en dotter som hon döpte till Sesuru.
" Dej vill jag alldrig mista" Viskade Eostra.