Mitt barndoms spöke. (Hallucinationer eller fakta?) Skriven av Xaro Vienada, 18 år från Stockholm. Jag växte upp i ett underligt hus med mystiska händelser som jag idag bara kan avfärda som hallucinationer fast jag tänker skriva ner dem ändå. Huset var medelstort och låg vid kanten av en skog, det hade byggts någon gång under 70-talet. De första människorna som bodde där var min mormor och morfar som sedan sålde huset till min mamma och pappa när dem fick mig. Huset var oerhört kallt men inbjudande, egentligen vet jag inte om det är korrekt av mig att säga att huset var mystiskt för det var snarare atmosfären som var mystisk för när jag var ensam där kändes det som om någon mer stirrade på en fast när man vände sig om för att titta efter så stod ingen där. När jag tänker tillbaks på minnet av mitt första rum så minns jag en ända sak; handtaget till dörren! Varje gång jag lämnades där för att sova så dröjde det inte länge förrän handtaget började skaka och röra sig. Detta är lätt för en vuxen att avfärda som vindtryck men inte för en liten 3 åring, jag skulle inte ha skrivit om det här om det inte vore för det faktum att handtaget skakade mer våldsamt när jag var ensam i rummet, det fanns inget annat att göra än och skrika efter mamma och pappa. Den svåraste tiden var när jag var fyra och min mamma hamnade på sjukhus för min fader råkade nämligen vara skeptikern i familjen. Ett barn på fyra kan inte sova i sin förälders säng, jag var tvungen att komma över mina fantasier och inbillningar. Jag kämpade hårt och lyckades faktiskt intala mig själv att det bara varit inbillning för nu när jag hade fått ett nytt rum så hände inget med handtaget och jag kände mig trygg och säker. I mitt nya rum så satt det två stora clowndockor vid fönsterkarmen, under flera nätter hade jag börjat fått för mig att dem rörde sig smått under nattens mörker, jag intalade mig ständigt att det bara var inbillning så jag kunde somna om igen. Men en natt hände nått så skrämmande att jag aldrig kommer att glömma bort det. När jag låg under mitt täcke och försökte sova så såg jag till min förskräckelse att en av dockorna lyfte på armen som om den vinkade hej. Den sänkte armen hastigt igen medan jag sprang ut och berättade för pappa som inte trodde ett ord av vad jag sa och skickade mig till sängs igen fast han tog förstås ut clowndockorna från rummet. Självklart kunde jag inte somna, jag såg dockan röra sig lika tydligt som jag ser allt annat och jag vet att det inte var mörkret som lurade mig för att dockan skuggades utav fullmånens ljus utanför mitt fönster. Du kan tro det eller ej, men jag spenderade faktiskt större delen av min uppväxt sovandes i en vardagsrums soffa medan jag tittade på tv och försöka ignorera trappan som ständigt knakade om natten när jag försökte sova. Jag är medveten om att trappor av trä ofta knakar men var är oddsen för att dem skulle knaka sju gånger i rad efter varandra? Det lät precis som om någon gick i trappan så ni kan säkert förstå min rädsla. Inte förs efter att mina föräldrar skilt sig och flera år hade gått kunde jag äntligen få ro, under vintern år 2001 hände något som fick min moder att undra…
Bortförklaringarnas tid var förbi en mörk natt när min mamma var i köket och diskade medan jag låg i vår vardagsrumssoffa och sov så vaknade jag till den mest skrämmande synen jag någonsin skådat; cirka en meter bort bakom en gammal gardin stod en likblek gammal man, I trasiga gamla kläder och stirrade på mig, jag skrek allt jag kunde och när min mamma kom inrusande fick hon faktiskt se gardinen falla ner helt utan vind medan den magra, gamla mannen försvann kvickt in i mörkret. Min mamma hade aldrig trott ett ord av det jag sagt om det inte vore för att hon hade sett gardinen, så jag förstår säkert om ni inte tror på mig heller. Vi flyttade i alla fall och enbart efter någon vecka sov jag i eget rum helt utan problem. Min mamma förträngde det en aning ända till hon talade med en gammal barndoms vän som också sa att det spökade i huset, hon nämnde och beskrev exakt samma man som jag hade sett. Min mormor avslöjade senare att även hon hade varit med om en del underliga händelser i min gamla barndoms hem men det sparar jag för en annan gång. Jag hoppas bara på att mitt barndoms spöke aldrig återvänder för att hemsöka mig ännu en gång.
|