Teo och jag

Skriven av Anna, 14 år från Norberg.

Teo och jag hade alltid varit bästa kompisar, enda upp till fjärde klass, då han blev kompis med en annan tjej. Det syntes på honom att han gillade henne mer än en kompis. För mig hade Teo alltid varit en speciell person. Men när den där andra tjejen kom till klassen förändrades allting. Teo och jag förlorade kontakten, och vi pratade inte med varandra på väldigt länge. Den där tjejen, Carolyn som hon hette, tog min plats och jag hade inga kompisar. Vad hade hänt med Teo egentligen? Varför ignorerade han mig när jag försökte säga "hej"? Vad hade den där Carolyn som inte jag hade? Hade hon en bättre personlighet, eller var det bara hennes utseende som gjorde att Teo inte vill vara med mig mer? Var jag ingen bra kompis längre? Jag kände verkligen inte igen Teo. Han var som en helt annan person.
Hela fyran hade gått och Teo och jag hade inte sagt ett ord till varandra under hela den tiden. Vi gick i femte klass, och Carolyn och Teo hade blivit väldigt bra kompisar. Det var som om jag och Teo aldrig hade känt varandra. Vi var som två främlingar. Herregud, vad hade hänt med vår vänskap?! Egentligen var det inte mitt fel, utan det var Teos.
I sjätte klass hade Teo och jag kommit så långt ifrån varandra att vi inte ens tittade på varandra. Jag hade hört rykten om att han och Carolyn var tillsammans. Var det sanr, eller var det bara ett påhitt? Jag kände inom mig att jag bara ville försvinna! Teo skulle ändå så inte bry sig.
I sjunde klass hände det någonting otroligt, som jag knappt kunde tro! Teo gick fram till mig och sade en mening.
- Jag saknar dig!
Sedan sprang han iväg så fort att man knappt han se honom. Jag fick nästan en klump i halsen. Jag bara stod där som ett fån och tittade rakt fram i tomma intet. Men plötsligt fick jag fart på benen och sprang efter honom.
- Vänta Teo! ropade jag efter honom.
Han stannade och han lät mig komma fram till honom. Han vände sig om. Vi såg varandra i ögonen. Han hade ögonen fulla med tårar. Det fick mina ögon också att tårfyllas.
- Jag saknar dig också. Sade jag lite tyst. jag rodnade. Teo tyckte synd om mig.
- Förlåt mig, Linn. Jag ville inte att det skulle bli så här. Snälla, Linn. Förlåt mig!
Jag började gråta.
- Jag förlåter dig. Men tänk alla dessa år som jag inte har haft någon att vara med!
- Ja, jag vet. Förlåt. sade Teo. Han rodnade.
Efter en vecka var Teo och jag bästa kompisar igen. Carolyn hade flyttat och allting var som vanligt igen. Men jag funderar fortfarande: Vad hade den där Carolyn som inte jag hade?