Mörkerängeln

Skriven av Agnes, 14 år från Sverige.

Natten var mörk. Månen skymdes för tillfället av tunga moln.
Svart mörker.
Lucifer suckade. Det var en ganska dyster suck, men inte uppgiven. Det var en suck som betydde att för tillfället var allt bra, men också vetskapen om att problem väntade.
Lucifer var en svart ängel, eller mörkerängel.
Sådana so mhan älskade mörker. Älskade natten.
Höll sig helst undan på dagen, undvek solsken.

Han smekte försiktigt flickan över pannan. Den var fuktig av kallt svett. Hon försökte inte vända sig bort. Hon hade gett upp.
Lucifer trodde att hon hette någonting i stil med Aleya. Möjligen Lea.
Hon var ung. Förmodligen i de tidiga tonåren, men hennes kropp var väl utvecklad.

Hon låg på marken bredvid honom. Hennes händer var bakbundna.
- Är du rädd för mig? frågade Lucifer tyst.
Hon svarade inte. Slöt bara ögonen. Hon hade verkligen gett upp, tänkte han. Hon hade låtit hoppet fly.
Hans hand fortsatte ned mot hennes hals. Stannade i nacken en liten stund. Hennes kroppsvärme gick som en varm ström från hans handflata och spred sig i kroppen. Men det var bara vid beröringen. Om han skulle ta bort handen skulle hans kropp kylas av på en gång. För mörkeränglar har ingen egen kroppsvärme alls. Därför måste de livnära sig på människor.
För lucifer räckte det med en flicka vid varje fullmåne. Det var nog för att hålla honom levande en månad. Sedan måste han skaffa en ny.

Hans hand smekte Aleyas eller Leas nacke en liten stund. Sedan lät han den vandra vidare ner mot hennes bröst. De var inte så stora, men fasta och välformade. Han tyckte om dem.

Flickan stönade lätt av obehag. Men hon försökte inte vända sig bort nu heller. Hon visste att han skulle slå henne då. Hennes annars pärlemorvita och släta hud var redan full av blåmärken.

Lucifer tänkte att flickan var väldigt vacker. Hennes ögon var klart blå. Hennes kropp välformad. Inte knubbig, men inte mager heller. Hennes hår var gyllengult och låg utspritt över den fuktiga marken omkring hennes ansikte.
Egentligen synd att hon måste dö i natt.
Lucifer hade som princip att inte ta allt för vackra flickor som offer, men den här var ett undantag.
Han hade sett henne gå där över ängen. Gräset räckte henne upp till midjan. Ängen badade i månsken. Den azurblå klänningen hon bar mot sin bleka hud fick henne att likna en älva, eller en vit ängel. Det långa håret som böljade på hennes axlar.
Han hade överväldigats av en stark känsla som sade honom att han inte bara kunde låta henne försvinna. Han längtade efter att hålla den så ofattbart vackra vareslen i sina armar. Ville se mer av henne. Dela natten med henne.
Trots att hon nu var närmast tillintetgjord tyckte han fortfarande att hon var lika vacker.
Hon öppnade ögonen när hans hand lämnade hennes kropp. Hennes klara blå blick mötte hans svarta. Hennes blick utstrålade ett intensivt hat mot honom. Han tittade bort. Var inte stark nog att bibehålla ögonkontakten.
Plötsligt såg han någonting som gjorde honom mycket förvånad. En antydan till ett leende fick hennes röda läppar att krusas. Hennes ögon iakttog någonting bakom Lucifer.
Han vände sig snabbt om. Synen fick hans svarta hjärta att hoppa över ett slag. Han kände en främmande känsla i magen. Den betydde skräck. Han hade aldrig känt skräck förut.

En man stod där. Kanske snarare en pojke. Något mellanting.
Han var klädd i enkla riddarkläder. En röd mantel blåste från hans axlar.
Han hade halmgult kortklippt hår.
Det som skrämde Lucifer var hans blick. Den utstrålade hat och hämndbegär, men framför allt godhet. Äkta godhet. Stark.
Hans godhet var starakre än Lucifers ondska.
Han lyfte sina armar över huvudet. Sträckte på sig i sin fulla längd. Lucifer satt fortfarande på knä.
Pojken höll en kort kniv i nävarna. Den blänkte snabbt till när han stack den i mörkerängelns hjärta.
Blod färgade marken svart.

Pojken ryckte sin kniv ur ängelns bröst. Sedan gick han fram tilll flickan, skar upp repen som höll hennes händer bundna. Hon var svag, men levde.
Hennes hjärta fylldes av värme när hon höll sin älskade i sina armar.