Heneriettas första dejt

Skriven av Emma, 9 år från Mölndal.

– Vilken klänning skall jag ta? Frågar jag mamma. Den blå sammetsklänningen eller den röda?
– Den blå! Säger mamma.
– Vilket smink då? Skall jag ta brun ögonskugga eller grön.
– Lugna dig! Du tar blå. Varken brun eller grön. Ta det lugnt. Du skall inte träffa kungen, du skall gå på bio, säger mamma bestämt.
Jag suckar. När mamma är bestämd, så är hon bestämd, så det blir nog varken någon grön eller brun ögonskugga.
– Förlåt, men vilket läppstift? Det mörka eller det ljusa, säger jag tveksamt.
Mamma suckar:
– Du kan ta det mörka, men skynda dig nu.

När jag är klar så går jag ut till busshållplatsen. Jag skall möta Tintin utanför biografen. Bussen kommer, och jag kliver på. Till min stora förvåning så sitter Tyra på bussen. Jag sätter mig bredvid henne.
– Vad gör du här?
– Jag skall se på bio med min kille, svarar Tyra utan att tveka.
– Inte visste jag att du hade en kille, säger jag tveksamt.
– Du, då, säger Tyra. Vad gör du här?
– Jag… Jag…, stammar jag.
Det känns som om vad jag än säger så blir det fel. Säger jag att jag skall gå på bio med Tintin, så kommer Tyra definivt att skratta ihjäl sig. Och om jag inte säger det, så vet jag ju inte vad jag skall säga. Jag kämpar för att få fram en bra lögn, men det är helt tomt i huvudet! Inte ett ord får jag fram.
– Jag skall ut och shoppa, får jag tillslut fram.
– Shoppa, klockan halv nio på kvällen? Muttrar Tyra. Du ljuger.
– OK! OK! Jag skall gå ut med Tintin, säger jag utan att tveka.
Tyra sliter blicken från fönstret. Hon ser allvarligt på mig.
– Du har väl aldrig haft en kille? Undrar hon.
– Nej, men det är väl dags nu! Svarar jag.
Vi sitter tysta en stund.
– Skall ni se på Narnia? Undrar Tyra. Det skall vi.
– Ja! Det skall vi, säger jag.
– Då kan vi ju sitta bredvid varandra, säger Tyra glatt.
– Ja, varför inte? Svarar jag.
Nu är jag på bättre humör. Tyra skrattade ju inte ett dugg. Det känns bra! Då slipper jag skämma ut mig inför hela skolan.
När jag ser Tintin på hållplatsen så skiner jag upp rejält. Jag är inte ett dugg nervös längre.

Filmen är bra! Alla har köpt chips. Förutom jag, som inte är så förtjust i det, så jag tog glass. Tyra och Tintin sitter bredvid mig, och bredvid Tyra sitter George. (Georg är Tyras kille.)



– Filmen var verkligen jättebra! Säger jag när filmen är slut. Tack för en underbar kväll! Det skall jag aldrig glömma!
– Nej! Tack så hemskt mycket för att du bjöd på chipsen! Säger Tintin till mig.
Tintin hade nämligen glömt sin plånbok hemma, så jag betalade chipsen.
– Någon gång så kan vi väl gå ut själva? Jag vågar ju inte pussa dig annars, viskar Tintin till mig.
Jag stannar och står still. Inte visste jag att han hade funderingar på att pussa mig!
– O… OK! Viskar jag tillbaka.
Och inte förs nu så känner jag hur mycket jag älskar honom. Jag har aldrig känt kärlek i kroppen förut, men nu gör jag det, för Tintin. Han är Tintin och jag är hans lilla Milou. Jag fnissar åt tanken.




P.S: Jag skrev den när jag var 9 ^^. Är nu 12.