Min egna häst!

Skriven av Linda Johansson, 13 år.

- Mamma, vad håller du på m...
Jag tystnar tvärt när jag ser att mamma stänger dörren till sitt kontorsrum. Med luren i handen ser jag henne sitta ner på sängen genom nyckelhålet. Vad gör hon? Pratar med en jobbarkompis?
Med en suck vänder jag och går in på mitt rum. Tvillingarna Felicia och Maggie ligger på golvet och ritar på det.
- Sluta! säger och drar upp båda två från golvet.
- Jita kul! skrattar Maggie.
Jag går med dom bort till deras rum och sätter dom i sina spjälsängar. Dom är alldeles nerkladdade av pennor.
- Ni ska rita på papper, säger jag och pekar på pappret jag håller i handen. Okej?
- Jita kul! säger Felicia.
Det är det enda dom kan säga, så jag inser att det är lönlöst att försöka. Med ännu en suck går jag in på mitt rum och torkar bort allt ritandet på golvet.
- Imorgon? Okej, vi hörs, hejdå! hör jag mamma säga utanför mitt rum.
Sekunden efter öppnas dörren och mamma ler från öra till öra.
- Nu undrar du säkert vad jag pratade om, säger hon.
- Vad tror du? säger jag ivrigt.
Men mamma bara skakar på huvudet och skrattar.
- Det får du veta imorgon!
Det får jag nöja mig med. Resten av tiden skriver jag i min hästbok. På varje sida står det: Jag älskar hästar!
I 5 år har jag ridit nu och kan en hel del. Överallt i mitt rum har jag planscher på hästar.
Nästa morgon vaknar jag av massa konstiga ljud utomhus. Jag tar på mig kläderna och slinker ut genom ytterdörren.
- Han är din nu! säger mamma.
Jag stirrar på Kokos som står framför mig och tittar sig nyfiket omkring.
Manen och svansen böljar ner och är alldeles glansig.
- Är han... min? undrar jag.
- Ja, svarar mamma.
Jag bara står på stället i några sekunder sen kastar jag mig runt Kokos hals. Min älsklingshäst i ridskolan! Jag får verkligen kämpa för att inte skrika rätt ut av glädje.
- Tack, säger jag till mamma. Tack!