Omringad.

Skriven av Amalie, 10 år från Alsike.

Inne i en djup grotta omringades Mikkel av en massa väsen. Dom hade ett öga och en kropp som liknade ett lejons kropp. På sina huvuden hade dom var och en, silverkronor. Dom sjöng: Doompi-loompi-moompi do do po po ao aoooooo. Mikkel kände svetten komma rinnandes nerför pannan. Han kände sig plötsligt yr av Doompi-loompierna's sång. Till sist kände han en stor svart ström komma mot honom och Doompi-loompierna. Plötsligt blev allt svart. Han kände en svag sjungande röst i allt det tomma intet. Det är dags Mikkel, att släppa taget, sjöng rösten. Mikkel kände ett svagt trimmande ljus högst upp i det tomma svarta intet. Han började resa sig upp, bort, från det kalla golvet, eller vad det nu var. Han kände ångesten för döden komma från tårna till huvudet. Det bultade i huvudet på honom. Han gick, gick, och gick. Men han kom aldrig fram. Plötsligt vaknade han i sitt rum, i sin lilla, lilla lägenheten. Tur, det var bara en dröm. Han reste sig och såg sig omkring. Men! Han hade samma sår efter drömmen. Och det bultade fortfarande i huvudet. Han såg en lapp på sitt nattdugsbord. Han tog försiktigt och ödmjukt upp lappan och läste: DET DU DRÖMDE ÄR BARA BÖRJAN, Mikkel. Sedan blev allt svart igen.