Svart ängel (Novel)

Skriven av River, 11 år.

Ultra-Violett''**


Jag rörde mig smidigt på gatorna. De var mörkt. Antagligen hade klockan varit halv tolv, när jag lämnade mitt hem, mitt liv. Jag hade bråkat med precis alla i min familj. min mor hade sagt att jag var värdelös. Men nej de är jag inte intalade jag mig själv. jag kände tårarna bakom ögon-locken. vart skulle jag sova... jag hade ingenstans att ta vägen. Och att gå tillbaka hem till mamma, då skulle hon vinna, och bevisa vilket litet barn jag var. Men nej! jag är 17år nu. inte 5år längre. Jag sjönk ner på trottoar-kanten.Jag saknade mormor, hon var en riktig häxa, hon kunde trolla. hon var så snäll. Hon var sysslade med magi. Och kom från en mycket gammal stam. Hon hade berättat mycket, om olika varelser, som visa bara fantiserade om och inte visste att dom fanns.Jag lyfte blicken, jag orkade inte tänka mer om min mormor. jag kunde se en mamma med sin dotter som komma gående. Dom skrattade. och var lyckliga. Mamman verkade till o med gilla dottern. Vilket min mamma aldrig hade gillat mig. när som gick förbi mig viskade mamman: Vilken luffare!
jag visste vem hon talade om.
mig..
jag brast ut i gråt. jag stirrade ner i marken. Jag hade aldrig varit lycklig.. jag visste hur de såg ut när man var lycklig, hur mycket jag än, log och skrattade. så var jag inte de minsta glad inombords. Att dölja sin sorg med falska leenden, hade jag gjort hela mitt liv. De var något i mig som längtade efter något. Något inom mig skrek efter något. men vad..
jag lyfte blicken. där stod en man. han hade en kniv i handen. Jag skrek. Jag var liv-rädd. han höjde handen o huggde mig..


**** Isha. *

Jag kunde höra min älskades död lika tydligt som om någon skrek i mitt öra. Jag vrålade av ilska. Någon av dessa människor hade dödat henne!
Jag hade längtat efter henne av hela mitt liv, jag visste att hennes själ skrek efter mig. Jag bredde ut mina stora svarta ängla-vingar. jag var inlåst. Hur länge hade jag sovit.. i ett par hundra år antagligen. Jag kände nya krafter bubbla i mig. jag log. jag kallade efter mina sönner...



***Ultra Violett''*


jag visste inte varför jag vaknade upp igen. De satt en stor svart korp på mig. Den kraxade. Jag skrek till, och slog efter den. Och den lyfte och flögg iväg. Nej.. de gjorde den inte. den bevakade mig. jag stirrade på den. Och reste mig. Plötsligt satt de säkert 100svarta korpar där. Jag skrek. Deras kraxsande blev till röster som sa: Pappa kommer! Pappa kommer!! Jag skrek. Någon tog tag i min arm o sa: De är bara korpar! skrattade rösten. Jag vände mig om. Där stod en kille. ungefär i min ålder.''
-Oj.. ja du var ju snygg.. inte ett psyko skrattade killen, och sträckte fram handen till mig för att hjälpa mig upp.
nu skrek fåglarna: Försviiin!
De var ingen männsklig röst alls, men de var männskliga ord.
-Hör du inte! sa jag chockat.
-Vadå? deras j#vla kraxande! skrattade killen.
-Nej! Dom pratar!! sa jag.
-Du kanske är lite psyko ändå.. sa killen o stirrade på mig.
plötsligt landade en korp på hans huvud.
och flera andra av fåglarna flög på han, som om han hade varit en människa av korpar. Killen skrek. Och jag skrek av skräck.
Mormor hade alltid sagt att visa korpar var onda. Och dom här koparna.. var defenitvit onda. Jag vände mig om. Där stod en kille, han var hälften korp, hälften människa. Han hade fågel näbb, och fågel vingar... svarta..
Jag skrek av skräck. Fågel killen gick emot mig. Jag vände mig om o började springa. Jag lämnade killen kvar där, jag kunde inte hjälpa han och han hade kallat mig för ''psyko''.
-MORMOR! vrålade jag. Jag var så panik slagen att jag inte visste åt vilket håll jag sprang.
Plötsligt stod mormor lite längre fram. Jag sprang fram till henne.
Mormor såg arg ut.'' Väldigt skräckslagen.
hon hade några vita blommor jag aldrig hade sett förr, säkert ingen människa heller.
Mormor sa något nu. Något oförståligt. Korp-killen stannade. Och fåglarna slutade ha ihäl killen.
Mormor fortsatte. Och nu höjde mormor sin röst. Jag började prata med mormor. mormor hade många gånger sagt att formlen kan förstärkas ju fler som säger den. Mormor log uppmuntrande mot mig och fortsatte ännu högre.jag höjde min röst med. Fåglarna skrek. och korp killen kraxade och lyfte vingarna och flög iväg, med sina äckliga fåglar efter sig.
Mormor slutade nu.
-Ååååh! mormor! grät jag och kramade om henne.
-Lilla gumman inte för att vara oartig eller så! Men vi har inte tid med sånt nu! sa mormor.
-okej! sa jag o log.
mormor började säga något, och greppade min hand. Innan jag visste ordet va de var vi hemma oss henne.
Mormor såg helt förskräckt ut.
-Mormor.. vilka var de där.. äckel fåglarna..? viskade jag.
-Fåglarna, och fågel mannen, är tjänare till Isha. viskade mormor.
-vem är Isha? sa jag o satte mig vid soffan brevid mormor.
-Isha är en svart ängel'' sa mormor
-betyder de att han är snäll då.. sa jag o höjde ena ögonbrynet.
-Knappast! han är ur gammal, flera tusen år. sa mormor.
-Varför kom han inte själv då? sa jag.
-Okej mitt barn lyssna nu på mormor sa mormor glatt.
Och fortsatte: För mycket länge sen, hoss vårt folk, fanns de en ängel vid namn Isha. han var god på den tiden. Men efter att hans älskade dog. Så blev han inte lika god. med tiden efter allt ont han hade gjort mot vårt folk, så blev hans vingar svarta. Han var en gud. Och han var inte så snäll mot unga flickor. han tvingade dom till saker. Så tre av de visaste häxorna bestämde att detta var tvunget att få ett stopp en gång för alla. Så de samlades i en grotta. efter som han var väldigt förtjust i vackra damer så..
Lyssna noga mitt barn nu: Så använde de lera och gjorde den vackraste flicka du kunde tänka dig, hon var så vacker. och hade en lång elegant klänning. Isha skulle inte kunna mot stå henne. de visste vi alla. Och vi gjorde henne snabb. mycket mycket snabb. Så hon skulle kunna springa ifrån Isha. Och vi gjorde henne modig. Så modig att hon skulle våga göra något ingen annan skulle vågat.
Så, vi sickade ut henne i skogen, Där Isha brukade vara. Och Isha jagade henne genom skogen, precis som planerat. Och hon sprang ner i en grotta, Isha gillade inte att vara under marken, för hans krafter försämrades men, han följde efter henne ändå. Och plötsligt for in gången igen. Och Isha blev inlåst.Och flickan förvandlades till lera.''sa mormor.
-Gjorde dom en flicka.. av Lera? sa jag undrande.
-Ja visst min vän'' sa mormor.
-Men vad vill den där Isha mig. sa jag o stirrade på mormor.
-Du är ler-dockan min vän. sa mormor.
-Nej. sa jag argt.
-Är du visst de. sa mormor.
-nej! sa jag ännu argare
- alltså hon finns inuti dig''.. sa mormor.
-jaha.. sa jag tyst.
-Och Isha gillade henne. sa Mormor.
-Så Isha är en gud.. som jagar mig? sa jag tyst.
-jag är rädd för att han snart är lös igen. sa mormor.
-men skulle vi inte kunna göra om allt! igen mormor! snälla sa jag.
-Jag skulle gjort de tusen gånger om, om de inte var för att han aldrig komma låta de ske'' sa mormor.
-oh..jo de är nog sant.. sa jag tyst.
jag kunde höra korparnas skrik utan för.
jag sprang fram till fönstret och kollade ut. Där stod flera korp män. och en massa korpar.
Mormor drog efter andan. hon svimmade.. Jag skrek.
jag for emot mormor. Plötsligt öppnade dörren. De var den snyggste killen jag sett. Han hade svart hår, som stod åt alla hål, och sne lug, och en muskelös kropp. han var stilig okej jag erkänner. Jag fylldes av fasa när jag såg de stora svarta vingarna. Och jag skrek. han gick emot mig. Jag fylldes av begär. Men min medvetslösa mormor var viktigare än allt i världen. Jag for emot henne.
jag kände en hand på min axel.
-Sue..'' sa en len röst. Rösten fick mig att stelna till.
jag vände mig om. Där stod han. Isha. Han såg ut att vara i min ålder.
hans ögon var mörka liksom som hans vingar.
-Jag heter inte Sue! och lämna mig ifred! morrade jag.
-Jo de gör du'' sa Isha. Hans röst lät mer hotfull denna gången. Han tycket mig emot sig.
-Döda tanten! sa Isha.
-Nej nej nej!! vrålade jag. Medans korp-männen gick emot mormor.
-Snälla.. Isha.. viskade jag.
Isha log belåtet.
-Isha om du låter mormor vara så följder jag med dig! sa jag argt.
-stopp! befallde Isha. Korp-männen stannade.
-Låt henne tala''. sa Isha o flinade elakt mot mig. Jag bröt mig låss ur hans famn. Och for emot mormor.
-Låt min mormor vara, så följer jag med dig Isha.
-Om jag inte låter din mormor vara, och tar med dig även om du inte vill? flinade Isha.
-Så tänker jag slå in skallen på dig Isha! morrade jag.
-Vad mer har du som jag vill ha skrattade Isha.
Jag fick en klump i halsen.. Jag visste svaret, Isha visste att jag visste. Men han ville att jag skulle säga de själv.
-Min kropp viskade jag.
Isha log.
-Låt tanten vara sa Isha. och gick fram till mig och bärde iväg mig..