En förbannelse och en gåva''....!

Skriven av Miss Snow.

-Har någon nånsin sagt hur ful du är? sa Mia och Roxy samtidigt.
jag fnös och sa: fyfan, nejj, för jag är inte ful sa jag.
-jo det är du? sa Roxy drygt som om hon försökte vara cool inför hela världen, hon bara var elak mot mig inför 7an 8an och 9an. hur dum får man vara? jag är bara en 8a. dom är ju 9or...?
-nej. de är visst bara du som är de, sa jag tjurigt och vände mig om o knuffade mig fram i ringen av en massa elever från 7an-9an som stod o såg på när jag o Roxy, Mia nästan slog sönder varandra på skolgården. på vilket sätt var detta under hållande tyc kte dom, tänkte jag. innan jag visste ordet av de, så hade Roxy kommit fram till mig o slagit mig så hårt att jag for ner mot asfalten. långsamt sipprade de fram en mörk röd vätska ut min mun. Blod. jag skrek så gott jagkunde men blodet i munnen men lät de väll inte så högt ändå. Roxy skrattade. hon såg på mig noga och sa: nu lämnar vi henne.
jag grät. för allt var suddigt. alla började gå in mot skolbyggnaden.och lämnade mig här. jag visste att nästan alla tyckte synd om mig, men dom vågade inte hjälpa mig alls. Men Mia stod kvar, som om hon var fast frusen. och så sa hon, Få inte för dig att vi är vänner nu, men jag vill inte ha död på dig...än... ehm sa hon o fiskade upp mobilen. antagligen för att ringa en ambulans. hoppas jag. jag upptäckte medans jag låg där blodig o blödde att de var rätt så kalt här. och kyligt. nästan som en öde skolgård. innan jag hann tänka mer så tjöt de. och en ambulans kom fram körande. jag skulle just tacka Mia, när jag upptäckte att hon var borta. tack viskade jag ändå, medans ambulans männen kom springande mot mig.

****
Färden till akuten kommer jag inte alls ihåg. dom sövde väll mig för att sy mig direkt i bilen tänkte jag. Men jag låg inte i någon sjukhus rum alls. de såg mer ut som ett labb rum. alltså ett ställe där man forskar om saker. jag var fast kedjad. jag skrek till när jag upptäckte att alla mina sår var borta. de gjorde inte ont alls. vad i.. mumlade jag. just då slogs dörren upp till labb rummet. en man med vitrock kom in. med 4vakter. polis vakter med pistoler.
-VAD FAN GÖR JAG HÄR! vrålade jag
-Unga dam, låtsas inte vara dum! sa mannen i den vitarocken
-vadå dum!? tycker du att jag är dum! som låser in mig i ett labb!? fast kedjad! DETTA ÄR JU SJUKT! vårlade jag av ren ilska
-Lady oh lady, dina sår läktes bara igen. som om du aldrig haft några. hur förklarar du de? sa mannen med den vitarocken
-Jag. Vet. Lika. Lite. Som. Ni... SÅ. Släpp. mig. NU! morrade jag, jag lät som ett hund djur, möjligen en varg. mannen med den vitarocken skrek inte alls, som poliserna gjorde.
han sa: Varulv? intressant. mina herrar skjut inte tack. poliserna gav han en sträng blick o sa: om du på något sätt skadar djuret, är du häktad. Hon kan bli något specielt. kanske kan vinna krig. för sverige. Hon Kan Bli Stor!
- de vet jag väll sa mannen.
-Varulv va? sa jag snäsigt. så betyder de väll att jag är lika snabb o stark som en. haha. jag känner era lukter. Ni. Stinker!. jag vet precis vilka rörelser ni ska göra och när ni ska göra dom. passa er morrade jag.
-Lägg ner sa mannen. Haha tänkte jag o ryckte till i ena kedjan så den brast på direkten. jag bara stötte till lite mumlade jag o gjorde samma sak igen fast på andra kedjan. så den gick också av.
så tog jag ett skutt upp i luften mot fönstret, jag vet inte hur långt jag hoppat minst 4meter i alla fall. tänkte jag. och spräckte rutan. men kände ingenting. jag sprang mot skogen i säkert 70Km i timmen. Wowe. är detta bara en dröm tänkte jag mendans jag susade fram genom skogen. jag visste att dom inte följde efter mig.. dom visste de dom behövde veta. men kunde dom inte bara lämna mig ifred då? fan. såklart dom inte gör sa jag o stannade vid en liten bäck. Människor dödar de dom är rädda för sa jag högt för mig själv. och tittade ner i vattnet och fick syn på min spegel bild. jag såg ut som en varg. fast en två bennt varg. Kroppen var byggd som en människa, men de så såg jag ut som en två bennt varg. och jag hade vit päls. snö vit päls. stora blåa ögon. jag log mot mig själv. så mina varg tänder syndes. dom var större en en vargs tänder tänkte jag. jag försökte förvandla tillbaka mig till människa men de gick inte. nej skrek jag. nej nej nej fan! innan jag visste att jag ylade så hade en varulv ställt sig vid min sida o tittade underligt på mig o sa: Du är ny skapad va?
-Ny skapad! va fan? morrade jag
-hehe, de är okej sa den svarta varg hannen.
-Nejj! jag är någon sorts hund! och blir inte människa igen vrålade jag
-lugn! du är ingen hund. du är dig själv. men har fått en gåva. och du kan visst bli människa igen. sa han
-jaha! varför lyckas jag inte då! sa jag argt
-därför att de är full månne dummer sa han och klappade mig på axlen med en hand/tass. vet inte hur jag ska förklara hur den såg ut men de hade bra med klor.
-åh nej! sa jag. Full månne. blir jag varg varje full månne!?
-ja, men ingenting annat ni säger om oss är sant. vi kan förvandlas när vi vill. men inte när de är full månne. sa han
-varför bara när de är full månne tvingas vi förvandlas sa jag nyfiket
-En gudinna gav , vampyrerna & varulvarna en förbannelse.
sol och månes förbannelse. för vampyrerna tål inte solen, alltså där har vi solens förbannelse. Och vi tvingas förvandlas när de är månne, vare sig vi vill eller inte. och bam! här har vi månens förbannelse.
-ojj okej? varför förtjänar vi den då sa jag tjurigt
-Nej. de är en gåva till människorna. Så att dom ska över leva. och upptäcka... sa han tyst
-de är i alla fall de ni tror va? sa jag
-nej vi vet sa han
-okej. Men jag måste dra till skolan NU!
-Nej. du ska till min flock, du kommer att bli om händer tagen och få bo hoss oss. du får en flock. jag erbjuder dig de snälla? sa han mjukt
-nej! de är inte bra för er alls! människor är efter mig. sa jag
-En flock håller ihop oavsett om den ena är smittad av en livs farlig sjukdom som kan få alla andra att dö, och vi tar människorna lätt sa han mjukt.
-okej. de låter bra sa jag
-bra, sa han o drog med mig in i skogen.

***
de hade gått 3 år nu. Varg folket hade en liten skola med. vi hade vanliga kläder suddi-gum o hus. Tv bla bla bla. de ni har. vi är inga barbarer ju. jag hade hamnat i flocken. jag hade flera systrar. men bröder nej inga. för dom skulle bli våra ''makar'' alltså killar. åh nej. jag hade nyss fått veta de. jag viskade de till min ena syster Rocky: Kille, åh nej. jag vet inte om jag vill.
Klart du vill viskade Rocky tillbaka. som om vi hade känt varandra sen vi var två år. alla var snälla mot alla så var de bara här.
-Snow white! sa pojken som hade hittat mig i skogen som igentligen heter Black. Jag heter nu Snow white. man fick byta namn om man ville hade dom sagt. och de gjorde jag. Jag ville glömma mitt förra liv.
-jag kommer! ropade jag tillbaka bered att han skulle säga åt mig att gå och plocka bär.
-Miss Snow, kan vi prata ensamt sa Black. Black var en mycket mycket mycket het kille. haha, en chilli som Ayla sa.
-Oki-doki sa jag. och vi gick bort mot ett träd och satte oss ner i de torra gräset. solen skinde mot oss.
- Miss snow? vill du.. ja bli min? Fan! jag sumpade de där, jag försöker igen sötnos? du vet vad jag vill? Vill du då?
jag hann inte svara han böjde sig ner och kysste mig. men svaret ekade i mitt huvud: Nej. jag kunde inte. jag ville inte leva såhär igentligen.
jag avbröt kyssen och förvandlade mig o sprang bort därifrån ut i den vilda skogen. snabbt snabbt. ner till bäcken där han först hade mött mig. jag stod där en varg kvinna. jag var 17år nu. första gången jag hade förvandlas och när han hittade mig var jag bara 14år. jag sprang vidare. ner ner och ner. där framme låg en byggnad. labbet. där dom hade låst in mig. jag kom mycket väll ihåg platsen. jag förvandlade mig tillbaka till människa. och började gå ner i mot gatan med mina svin dyra boots.De skulle inte förvåna mig om dom sa att jag var död. eller något sånt . Men jag skulle ha hämnad på Roxy. jag hade fått veta att när man dog, så blev men varulv. men bara visa personer. dom speciela. Hon hade dödat mig.. tagit mitt liv. Men Mia försökte rädda de. men de rann som sand ut ut hennes händer. Hon hade sagt jag vill inte döda dig än? de betyder att.. Fan? hon kommer döda mig igen. men denna gången för blir jag nog död tror jag. men jag är varulv nu. hon kan inte ta mig. jag kommer att skydda mitt liv mycket bättre nu. jag vet vad dom vill. döda mig. jag skulle döda Roxy nu. om hon kunde döda mig kan hon döda andra tänkte jag medans jag kom fram till skolgården. där nere satt Mia och Roxy. på en bänk. vilket samman träffande att dom var här just nu. anntagligen hade jag nosat rätt på dom nu. utan avsikt. jag sprang fram till dom.
-Men är de inte Horungen sa Roxy och Mia samtidgt
-Håll käften morrade jag hotfullt som när en varg varnar en annan varg.
-va fan? varför skulle jag sa Roxy lekfullt
-Du kommer att ångra dig sen när ditt pannben blir spräckt. sa jag hotfullt
-lycka till tjejen eller ska jag kalla dig vargen sa Roxy
-haha, vargen blir nog bäst sa Mia
-Nejj nu! röt jag o jag var varulv igen. kastade mig mot Roxy. Som fångade mig och slog undan mig.
-pucku! vi är vampyrer inte små tjejer sa Mia taskigt
-juste sa Roxy drygt
-Detta blir din död varulv sa Mia'
-Om du rör henne sliter jag halsen va dig för en gång skull hörde jag Black, varg killarna och mina systrar säga samtidigt.
-Dumma hundar! röt Roxy och började springa.
jag sprang efter och lyckades fälla henne. köra in arm bågen i sidan på henne och säga: Du tog mitt liv! Nu tar jag ditt. vred jag nog nacken av henne. och hördes Mia's gråt när black hade slagit ner henne.
-Nejj! Ropade jag
-Va? sa Black oförstående. jag gick fram till dom knuffade undan black och sa: Hon räddade mitt liv, nu räddar jag hennes. nu är vi kvitt blodsugare sa jag snällt
-Tack miss snow. sa Mia, och förlåt. dumma hund sa hon och försvann.
black såg sårat på mig o sa: Du får inte leva bland människor de vet du. den som gör de.. bestaffas med döden
-ja sa mina systrar i kör
- fånga mig då skrattade jag o sprang ner mor gatan.
du får 20minuters försprång baby ropade Black efter mig. Min Älskade Black. Skulle snart döda mig..