Hjärtans brits

Skriven av Bella, 9 år från Gävle.

Jag vaknade ur min sömn och tittade på klockan. Den var kvart i åtta. Jag sprang ur sängen och gjorde ive mig. Jag sprang till skolan med rena farten. Där träffade jag min pojkvän som såg väldig besviken ut. Jag gick fram till honom och tittade på hans ögon.
- Varför är du så ledsen?, Undrade jag. Han lyfte huvudet och suckade.
- Jag ska flytta härifrån, sa han med en tunn röst. Jag ville inte tro det.
-Nej, du får inte flytta härifrån, sa jag med en lite hög röst. Jag såg hans mamma komma ur bilen för att hämta honom. Jag gav honom en stor kram och en puss. Han gick och sa hejdå och sen såg jag honom inte mer. Mina tårar började droppa ur mina ögon. När det ringde in fick jag ett sms från min pojkvän. Han skrev att han aldrig skulle glömma mig.