Fel kille!

Skriven av Astrid, 13 år från Stockholm.

Jag hade sagt nej, jag hade faktiskt det. Men han hade inte lyssnat. Han bara fortsatte. Jag orkade inte med hans tjat, så jag gav till slut upp. Jag gick med på det. Varför gjorde jag det? Det gav honom hopp, och tro.

Jag tittade mig i den runda, lite fläckiga badrumsspegeln. Jag drog mascaran över ögonfransarna, tills de fick en perfekt längd. Min krämfoundation var slut, så jag var tvungen att låna min systers pudervariant. Den var lite knepigare, för man visste inte riktigt vart man hade pudrat, och vart man inte hade gjort det. Men till slut blev jag nöjd, och smetade på lite läppglans som pricken över i:et. Mitt hår var redan stylat. Min syster hade hjälpt mig att locka det. Jag hade tagit på mig en röd, kort klänning, med en svart kavaj till. En svart liten väska, och ett par svarta klackskor fick det att se lite extra snyggt ut.
"Du är jättevacker, älskling.." log min mamma Denise när jag kom ut från badrummet. Jag log, och gav henne en kärleksfull kram.
Jag stoppade ner plånboken, mobilen, och mina nycklar i den lilla svarta väskan, och skyndade sedan ut på framsidan. Branden borde vara här vilken minut som helst!
Till slut svängde en svart cab in på gården, och i framsätet satt en helt annan kille än vad jag var van vid.
"Branden! Är det verkligen du?" Jag lät ganska kylig, märkte jag. Men det var antagligen mitt vanliga tonläge när jag pratade med honom ändå.
Branden flinade.
"Nej, du förstår.. Jultomten har kommit på en liten tidig visit.." Han skakade på huvudet, och gjorde en svag nickning åt sidan. Som antagligen betydde att jag skulle hoppa in i bilen bredvid honom.
Jag slängde mig in i framsätet, och han backade ut från trädgården. Han började köra mot City.
"Du är så.. annorlunda.." fick jag fram. Han såg inte alls ut som den där gulliga killen i klassen, han såg likadan ut som alla andra killar.
Han tittade på mig, och flinade bara.
Jag rätade på mig, och borstade bort smuts, som egentligen inte fanns där. Jag hade bara ingenting att göra.
Snart var vi framme vid bion, och vi klev genast ut ur bilen. Många tjejer stirrade på Branden. Jag måste medge, han var väldigt snygg - men han uppförde sig inte alls som han brukade. Han tog fram två biljetter till den senaste Harry Potter-filmen. Jag log mot honom. Jag ville inte säga att jag sett filmen redan tre gånger!
Han bad mig stanna vid ett bord, när han gick och köpte popcorn. Strax var han tillbaka, och jag hann springa in på toa innan filmen började.

Filmen var slut. Branden hade somnat, snarkat, kastat popcorn på alla, bråkat med en kille, stirrat på tjejer, och massa andra saker som inte passade sig. Jag kan inte säga att jag var lika förtjust i honom som jag alltid varit.

Vi åkte till en restaurang. Han sa att det skulle bli en överrasking. Överraskninge var Hooters, en sportbar.. Där tjejer åker runt med rullskridskor, och är väldigt lättklädda. Jag skakade bara missnöjt på huvudet när vi kom dit. Maten kom in, jag hade fått en sallad, och han en megaburgare. Jag åt lite av min sallad, men tappade definitivt aptiten när jag såg Braden lägga i en lapp i en servitris shortsficka. Efter en halvtimme på restaurngen stod jag inte ut mer.
Jag reste mig upp, och började gå mot utgången. Braden verkade inte bry sig om att jag gått. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken, och sprang kutandes ut från resturangen. Jag krockade in i någon. Jag tittade genast upp, och fick se Bradens ansikte. Men han hade inte alls samma kläder på sig, och inte samma attityd (såg det ut som iaf).
"Vad gör du här?" frågade han.
Jag såg konstigt på honom.
"Du har varit ett pain hela kvällen, du kan åtminstone skjutsa hem mig.." sa jag.
"Vad snackar du om?" frågade han förvirrat. " Vänta.. säg inte att min bror.. Kom, vi går.."
Då förstod jag, Bradens enäggstvilling Devin hade varit i farten. Han gjorde alltid sådana här grejer.