Kärlek?

Skriven av Matilda, 13 år från Nyköping.

-AJ!! Katie slog upp ögonen och fick se några plankor.
- Katie, sa Jenna, VAD gör du under min säng?
- Jag vet inte. Jag måste ha rullat in där inatt. Hjälp mig ut nu! När de båda stod på golvet tittade de på varandra. Jenna var kort och hade på sig ett kortkort rosa nattlinne. Hon hade blåa ögon och färgat blot,rakpermanentar hår.
Katie däremot hade svart hår och mjuka ljusa havsgröna ögon. Hon hade bara ett blått linne och vita shorts.
-Kom nu, pucko, så äter vi frukost, skrattade Jenna.

När Katie hällde upp fil i en skål började Jenna prata.
- Du, Katie...?
- Mmmm, Jenna?
- Jag ska säga det såhär. Jag tror att Justin är kär i dig.
- Jaha? Katie höjde på ögonbrynen. Varför tror du det?
- Kom igen! Har du sett blickarna han har gett dig?
- Ehh...? Nej?
Men hon ljög. Katie hade visst sett blickarna Justin hade gett henne. Hon hade också sett Jennas intresse för honom. Men hon visste inte att Jenna bara ville förstöra för Katie. Hon gillade egentligen Katies bror, Ryan. Då ringde det på dörren. Jenna sprang och öppnade. På andra sidan töskeln stod Justin.

- Heeeeeeeej, Justin! Jennas röst var överdrivet glad och len.
- Ehrm... Hej, Jenna!
Då kom Katie in i rummet.
- Jenna, Vem är det du prat... Hej, Justin!
Justin hade mörkt sandfärgat hår och intensivt blåa ögon.
Han hade på sig sin vita favorittröja under en svart läderjacka och ett par jeans.
- Åh, hej, Jenna! Du glömde din tröja hemma hos mig, när du var med min syster. Så här är den. Jenna tog emot tröjan.
- Tack, Justin! Jenna missade aldrig en chans att förstöra för Katie.
- Du, Justin, sa hon, vill du gå ut med mig?
- Ehh, sa han och tittade mot Katie, som var utrycklös. Okej.
- Vad bra! Jag ringer dig när vi ska träffas!
Katie blev ganska arg och sa, med irriterad röst ;
- Jag ska byta om och åka hem nu. Justin tittade förvånat på henne.
- Du kan få skjuts om du vill.
- Nej, tack, jag tar bussen.
Nu blev Justin ännu mer förvirrad. Katie brukade aldrig tacka nej till en chans att få skjuts med honom.
- Okej. Då ses vi, Jenna.

Katie gick surmulet till bussen. Hur kunde Jenna bjuda ut Justin när hon visste att Katie gillade honom?!?!?
Nu började det regna. Fantastiskt, tänkte hon. Kan den har dagen bli värre? När hon kom hem upptäckte hon att det kunde det.

När hon kom hem upptäckte hon att allt inte var som det skulle. Hon hörde skrik inifrån huset. Hon tog ett djupt andetag och gick in.

Det var totalt kaos därinne. Hennes mamma och pappa stod och skrek till varandra. Hennes mammas mörka lockar virvlade runt henne och hon var helt röd i ansiktet. Hennes pappa var ännu rödare.
- Katie, gumman... Hennes mamma kunde inte prata ordentligt och försökte klappa henne på kinden.
- Rör mig inte! Katie backade ut till hallen och sprang ut genom dörren.

Katie sprang och sprang ända tills hon kom till resturangen "heart".
Vilken tur att hon hade pengar med sig! Hon gick in och såg sin bror sitta ensam vid ett bord och pilla i colan han hade fått.
- Hej, Ryan, sa Katie. Flyr du hemifrån?
- Så du märkte det... Jag gillar inte det här, Katie.
- Inte jag heller. Hon satte sig ner. Servitrisen kom till deras bord och räckte fram menyn. Katie beställde pasta och Ryan tog en hamburgare.
Den redan dystra stämningen blev inte bättre av att Jenna och Justin kom in.
- Du, Katie... Ryan såg inte glad ut. Du gillar den där Justin,va?
- Ehh... Jaa? Hennes bror brukade inte fråga konstiga frågor.
- Då ska du inte vända dig om.
- Varför inte?
- För att du inte kommer gilla vad - vem - som står där. Katie vände sig om och fick se Jenna med Justin som stod och tittade rakt på henne.
- Ryan. Vi. Går. Nu.
- Okej.
Katie marcherade ut med Ryan strax bakom sig

Ryan tog sin bil hem och undrade om Katie ville ha skjuts.
- Nej, Ryan, jag stannar här och tar bussen hem isället.
- Okej. Ryan tittade oroligt på henne. Ring mig, okej?
- Okej. Vi ses.
- Hejdå.
- Du, Ryan?
- Ja?
- Jenna gillar dig. SNÄLLA bli inte ihop med henne!
-Okej. Men jag gillar inte henne, jag gillar hennes syster.
- Vad händer med våran värld?
-Vi ses.

Katie tog inte bussen hem, hon gick. Plötsligt började det regna.
- Okej, NU kan inte den här dagen bli värre.
- Nej, du har rätt.. Katie vände sig hastigt om. Där stod Justin.
- Vad gör DU här? Hon lade hastigt till: och var är Jenna?
- Jag har skjutsat hem henne.
- Jaha.. Hur var er dejt ,då? Katie lät väldigt giftig.
- Den sög. Hon pratade bara om kläder och smink och snackade skit om dig och sade att hon var SÅ mycket bättre än dig.
Justin tog ett steg närmare så att de stod så nära att de nästan rörde varandra.
- Jaha?
- Hon är inte bättre än dig, sa han och tog hennes hand.
- Och?
- Vad mer ska jag säga?
Justin drog henne till sig och kysste henne i håret. Regnet smattrade. Hjärtat dunkade. Regnet var kallt men de höll om varandra och blev varma. Katie drog med honom in i skogen bakom sig och började prata.

- Nu kan vi prata, sa hon. Varför kom du hit?
Justin sade inget utan böjde sig bara ner och kysste henne.
Katie var inte beredd och stod först slapp innan hon lade händerna om hans nacke och besvarade kyssen. Hon smekte hans ansikte ett tag enda tills hon märkte att han gjorde samma sak.
- Justin, vad gör d... Hon kunde inte prata klart för han tystade henne genom att kyssa henne ännu hårdare och ivrigare. Han trasslade in händerna i hennes hår och hon gjorde likadant. Sen mer eller mindre hånglade dem ett tag. Justin fick Katie att känna något hon aldrig hade känt förut. Hon kände kärlek.
- Katie, jag gissar att jag intebehöver förklara mer.
- Nej, du får allt fortsätta, sa Katie och drog honom till sig och fortsatte kyssa honom. Hon såg inte hans leende när hon bara fortsatte.
Det var som om han tryckte på en knapp djupt inom henne. Ett hett, laddat begär efter hans läppar, som hon inte kunde stoppa.
Justin kände likadant. Han kunde knappt tro att Katie stod och kysste honom. Han var tvungen att sluta.
- Katie, jag måste fråga dig en sak.
- Okej..?
- Vill du gå ut med mig?
- Eftersom vi har stått och så gott som hånglat i nästan tjugo minuter, så vad tror du?
- Ska jag ta det som ett ja?
- Gissa, sa hon och kysste honom.



Tillägnad H.