Klicka här för en talversion av Unga Faktas hemsida. Låt datorn läsa upp texter och innehåll för dig!

Till Unga Faktas startsida




















Min egen väg.

Skriven av Novellflikkan" från Jadu , berättelse landet?.

Jag visste att du aldrig någonsin kunde förlåta mig för vad jag gjort.
Men jag ljög för dig.
En dag när vattnet blänkte på vattnet, solen lyste vackert, så skulle vi ses.
Allt var underbart trodde vi. Vi skulle leka i våran kojja vid vattnet.
Dagen innan ringde jag dig och frågade
-Hej! Vanessa ska vi ses i kojjan och hitta på något imorgon efter skolan?
Du skrattade och sa
-Självklart Minnah!
När jag skulle sova hörde jag att mamma och pappa diskuterade någonting, jag undrade vad. Jag tänkte fråga imorgon bitti vad det var, jag fick inte vara vaken just nu.
Jag vaknade och tänkte på vad mamma och pappa diskuterat kvällen innan, kunde det vara allvarligt? , skulle jag få ett syskon nu?
Jag gick in i köket och satt mig vid frukostbordet .,Jag sa ett diskret -Hej...
Men dem svarade inte. Plötsligt mumlade pappa
-Vi ska berätta en sak ikväll. Jag frågade om dem inte kunde säga det nu, men ingen av dem svarade.
Efter skolan sprang jag till sjön och väntade på dig och där kom du med ditt blonda långa hår, dina bruna ögon och din varma svarta dunjacka.
Vi lekte i kojjan och vi byggde från klockan 15.00 till 20.00 . Sen gick jag hem till mig och hon till sig.
När jag kom in genom dörren diskuterade mamma och pappa igen ,fast den här gången skrek dem åt varandra fula ord.
Jag sprang till sängen och grät ,varför diskuterade dem såhär?
Mamma kom in och satte sig på sängen och sa
- Gumman , jag förstår att du hört när jag och pappa bråkat och vi tänker skilja oss. Jag och du ska flytta till Holland och bo där , och pappa ska bo här.



- Men jag vill ju träffa pappa också!
Mamma försökte berätta för mig
att det inte fanns någon möjlighet för det.
Jag kände hur sorgen blandades ihop med hat. Jag skrek åt mamma
-NÄR FLYTTAR VI DÅ??!!
Mamma berättade att det var imorgon och jag började tänka på Vanessa , hur vi skulle sakna varandra . Jag ville ringa men jag kände
att Vanessa inte skulle behöva gråta för min skull. Lite senare på kvällen rinde Vanessa och frågade om vi kunde leka imorgon
jag svarade att jag inte kunde för att jag skulle på ett kalas, för det var ju nästan sant, I alla fall att jag inte kunde.
Nu bor jag i Holland och jag har försökt ringa Vanessa men du svarade
en
ända gång och sa att du hatade mig. Jag hatade Holland, jag hatade bråk och jag hatade mig själv.

Betyg 1 av 5 möjligaBetyg 2 av 5 möjligaBetyg 3 av 5 möjligaBetyg 4 av 5 möjligaBetyg 5 av 5 möjliga
Tillbaka till föregående sida
















Det är vi som satsar på Unga Fakta! Copyright © 2000-2025 Unga Fakta AB