Farlig vinst

Skriven av Mika Bermond, 9 år från Stockholm.

Pål plaskar håglöst med skeden i fiultallriken. mamma sitter på andra sidan bordet gömd bakom tidningen.
-Jag gillar inte fil, säger Pål.
-Det gör du visst det svarar mamma bakom tidningen. Ät nu.

Så dumt hur skulle hon kunna veta vad han tycker. Pål vågar inte protestera, mamma är redan på dåligt humör.

Det pinglar till på ytterdörren. Pål skyndar sig att öppna. På vägen passar han på att hälla ut filen i vasken. Tack och lov märker mamma inget. Ute i trapphuset står Fritz.. Kinderna är röda och öronen också.
-Är du klar, undrar Fritz..
- Japp, svarar Pål.
-Jag sticker till skolan nu, hojtar Pål över axeln.

Mamma kommer tassande med tidningen i handen.
-Ha det så roligt,säger hon och ser precise ut som om hon skulle mena tvärtom.Hissen är avstängd precise som vanligt, de springer de tre trapporna ner. På gården ser det lika trist ut som vanligt . Pål sparkar till en ölburk som liger och skräpar vid porten. vid bänken borta vid sand lådan sitter alkisarna , precise som vanligt . det ser frusna ut.
-tjenare skrål!
hojtar en av dom och viftar med armarna
-kom hit ,vettja
-vi har brotom du vet hur sur sol-Brit blir om vi kommer för sent igen
-jag moste bara säga hej, svarar Pål.
-föresten heter jag inte skrål jag heter pål. vad är det som har hänt vi har vunnit ¨på lotto.
- Här får du en hundring som du kan köpa dej lite godis för
- Tack, säger Pål och springer bort mot Fritz.. För en gångs skull kommer dom i tid . Sol-Britt ser däremot en aning sur ut för att hon inte har någon att skälla på. När lektionen börjar orkar inte Pål tjafsa emot han bara räknar. - Nu är det rast, ropar Sol-Britt men Pål orkar inte gå ut så han försöker med:
- Snälla fröken Sol-Britt, kan inte jag och Nadia få sitta kvar och räkna?
- Nej det är rast ni måste säger Sol-britt... När skolan är slut går Nadia, jag och Fritz hem. Dom säger, hej då till varandra . Pål öppnar dörren och går in
- Hej mamma, ropar han. Pål är så trött så att han inte orkar äta mat. Han tittar ut genom fönstret och ser någon som ligger bakom en buske och spionerar på alkisarna. Vem kan det vara?

På morgonen vaknar Pål av ljudet av sirener. Han springer nerför trapporna i ett huj och öppnar porten. Polisbilen är parkerad vid bänken, där alkisarna brukar sitta. Polisen vänder sig mot Pål och säger med barsk röst;
-Det här är inget för småungar!
Pål tittar ner på marken bredvid bänken och ser en stor röd fläck. Det kan inte vara något annat än blod!