spöket i garderoben

Skriven av Emmy Hallare, 11 år från Vaxholm.

det var en mörk kall vinternatt i December, jag låg i min säng och frös för mamma hade glömt att stänga fönstret och det blåste ordentligt ute, det blåste så mycket att det uppstod ett vinande ljud som lät som vargar som ylade! såhär lät det: Oooooooooooooooooooooooooooooo! Jag blev rädd och gömde mig under täcket, men när jag hade legat där en stund kändes det som om någon stod och tittade på mig! Jag dök snabbt upp ovanför täcket igen och natuligtvis.... stod det ingen där! jag vände mig på mage och borrade ner ansiktet i kudden, men det gick inte för....:
1. jag kunde inte andas
2. det kändes som om någon strök över min rygg med en isande kall hand
jag blev så rädd att jag bokstavligt talat hoppade över på rygg. Nu var jag rädd, ja nu var jag sannerligen rädd! mina ögon var vidöppna och min blick irrade hela tiden runt i rummet, jag började kallsvettas och sparkade av mig täcket för att jag skulle sluta, men då kände jag mig så bar och det kändes som om någon skulle sticka en kniv i mig när som helst!! jag var precis påväg att gå upp till mamma och pappa när en vit varelse klev ut ur min garderob, jag öppnade munnen, men det kom inget skrik. efter några sekunder märkte jag att den vita varelsen inte såg läskig ut alls. det var ett lakanspöke!!!! Med sånadär hål till ögon och en oval mun. Jag började skratta för att jag blev så lättad, det var bara någon som spökade!!!! ahahahahahahaaaa! Men vänta nu, tänkte jag sedan, vem skulle det vara? Spöket var ju så litet, det kunde varken vara mamma eller pappa och syskon hade jag inga och vem skulle orka smyga sig in i ett hus sätta sig i en garderob och stitta där hela dagen med ett lakan över huvudet för att sedan gå ut mitt i natten och spöka, vem skule orka det?! det fanns bara en lösning att dra av lakanet! Jag reste mig och gick gick fram till det "svävande" lakandet. När jag höjde handen för att dra av lakanet hörde jag en röst som kom från spöket: nej snälla slå mig inte! jag blev helt förbluffad när jag såg att hålmunnen rörde på sig när spöket talade. nej jag ska inte slå dig jag ska bara ta av dig lakanet och se vem du är! Nej snälla döda mig inte! va jag ska inte döda dig och föressten så om du ska föreställa ett spöke så är du ju redan död! Men varför sa du att du skulle döda mig då?
Jag sa inte att jag skulle döda dig!!!!! jag sa att jag skulle dra av dig lakanet och se vem du var!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
NEEEEEEEEJ!!!!!!! snälla jag ber dig nu börjadse spöket gråta! gör inte det! Snälla då dör jag ju!!!!!!!!!!!!!
Va? Det är väl hur enkelt som helst att leva utan att ha ett lakan på sig!
Ja om man är människa ja, men jag är ju ingen människa! jag är ju ett spöke!
Va är du?
Jaaa fattar du trögt eller?
nej men... berätta om dig själv!
Ja jagär ett lakanspöke som har bott i din garderob i hela mitt liv...

Det var berätttelsen om när jag träffade ett lakanspöke!