Vem tror du att du är?

Skriven av Minna, 10 år från malmö.

- Nu räcker det, kom ner Sanna, NU!
Jag gled upp ur sängen och önskade mig bort. Om nu inte mamma och pappa hade skilt sig! Och att det var på grund av pappa fattade jag inte. Pappa som fick pengarna. Pappa som fick huset. Pappa som dumt nog älskar Rita. Jag hatar honom! Och mamma som hade valt att flytta till ett grått, fult hyreshus som ägdes av en viss Bengtsson. "Grått och flott" som jag säger. Och redan nu kan jag säga att mamma tycker att det är allt annat än flott. Två rum fanns det. Ett litet kök som var stort som en säng vardags rummet var i samma rum som köket. Väggarna var gråa och på vissa ställen var färgen av. I de andra rummet lämnats kvar en byrå. Det var mitt rum nu. I rummet fanns en säng med de underbaraste täcke som finns. På de fanns djävulen. Den var inte ritad utan ett riktigt foto. Han såg hemsk ut. I ett av rummets hörn stod ett skrivbord. Där fanns det gamla vanliga. Penna, suddi, papper och läxor. På ena väggen stod byrån och i det andra hörnet fanns en svart sackosäck. Underbart! Om ni undrar: nej jag är inte tokig men jag älskar hemska, läskiga, tråkiga saker. Och inte minst: magi och spänning! Det finns inget bättre. Men trots allt så är jag rätt redig.
- SANNA! Mamma stormade in i rummet och jag tror att hon nyss väckte grannarna.
- Jag är på gång. Jag vaknade upp ur mina tankar och drog på mig kläderna jag lagt upp dagen innan. Svarta jeans, en svart tröja med ett hemskt mönster på. Vad det föreställer vet jag ej men det ser hemskt ut. Jag gick fram till byron och drog upp smink. Jag målade mig svart runt ögonen. Läpparna målade jag röda. Hyn var redan blek så mer smink kunde jag inte ha. Istället borstade jag mitt svarta raka hår. Nagellack! Just det. Jag drog ännu en gång ut byrålådan och fram tog jag mitt svarta nagellack. När naglarna var målade drog jag på mig en svart jacka. Jag tog på luvan och gick till skolan. Klass 7B. Det var den nya klassen. Jag såg en kvinna i just hår, röda läppar, söt klänning som stod och kollade sig förtvivlat omkring. Jag gick fram till henne.
- Behöver frun hjälp?
- Där är du! Är det Sanna? Jag hade inte förväntat mig att du skulle se ut så där. Hon granskade mig från topp till tå och verkade inte riktigt nöjd.
- Jaja, här är det. Hon visade mig in och det blev tyst. Det första jag såg var en lång svart klädd kille som gick fram och frågade om ett tal.
Han såg söt ut. Nej usch så ska man inte tänka! Han såg hemsk ut menar jag. Lektionen gick hyfsat. Fröken presenterade mig väldigt pinsamt och så klart rodnade jag. Tillslut ringde det ut och nu står jag på gården. Den är väl hyfsad. Ett gäng tjejer kommer gående mot mig. Jag lutade mig mot väggen och försökte se cool ut.
- Vet du att du är helt ute?!
- Om man ser ut sådär får man ingen kille...
- Vem tror du att du är?! Den sista kommentaren kom från en tjej i högklackat. Hon hade kort kjol och en rosa tröja. Hon puttade in mig mot väggen.
- Sluta sminka dig du ser töntig ut! Sa en tjej i en söt blus.
- Ja du har typ förstört klassens rykte! De drog bort mig från vägen och puttade in mig igen. Jag pep till. Det gjorde ont. De gjorde det några gånger innan de slutade. I stället började de klandra mig. Tillslut var jag gråt färdig. Då kom den långa killen fram.
- Lämna henne ifred, hon har väl inte gjort er något!?
- Vi bara pratade, sade de och lade huvudet på sned och såg söta ut.
- Visst, sa han. Tjejerna lunkade iväg och killen gick fram till mig. Nu såg jag att hans ögon var blåa och håret svart!
- Hur är det med dig?

Resten av dagen gick fort. Jag var med killen som hette William och tiden rusade iväg. Nu är vi på väg hem till mig.
På väg upp i trapporna snubblade jag. Han hade tagit min hand och hjälpt mig upp. Han var hemsk. Hemskt vacker. Även fast jag inte ligger på marken håller vi hand. När vi var uppe i lägenheten ville William direkt upp på rummet. Jag hade visat honom in och på byrån hade jag satt ljus. Svarta ljus med som nu är på golvet. Vi sitter framför varandra och bara ser varandra i ögonen. Det finns inget bättre. Emellan oss finns ljusen och fixar stämning.
- Jag vet att vi inte känt varandra mer än några timmar men... Han lutade sig över ljusen och kysste mig rätt på munnen. Det var den skönaste känslan jag varit med om. Den var liksom.... hemsk!!!