ingen vill ha mig. jo jag.

Skriven av stina, 9 år från skene.

Milla satt på barnhemmets gunga och titta rakt fram. Milla var 10 år. om hon ändå kunnit vara 2. man blir lättare abdopterad då. hon titta rakt fram hon glodde och glodde. vad glor du på snorunge. det var den hämska kärringen som brukar gå förbi här. inget. och du är väll på väg till gymmet. det märks att du har gått upp i vikt sa jag. du glömmde det säkert. det händer alla som är över 100 år så bli inte rädd. jag viste inte att jag sa det.du då fnyste tanten.ingen vill ha dig. du är för ovårdad och för ful och smutsig. blä. jag reste mig från gungan. men då ropa kia att det är mat. kia är hon som jobbar här. jag gick in. ärtsoppa på en lördag. sluta sa jag. ( jag var äldst så jag kunde vara lite kaxigare och kunde bägera mer det visste dom.) ja hurså vi kan inte ha råd med hambugare och pizza. och det är väldigt onyttigt. det struntar väll jag i. inte den tonen mot mig unga dam sa kia strängt.och du var väll elak och kaxig mot gamla fru gunnarson igen. jag kan väll inte hjälpa att hon är en sådan vresig fossil. skärp dig. du vet att fru gunnarsson är en hedelig människa. men varför beter hon sig inte som en? för att hon eller för att du är så otrevlig. men det är ju hon med sa jag. varför siger inte du till henne? undra jag. för att hon är en gammal dam som kan ta hand om sig själv. nä för att du är rädd för henne. peter sa oooo han gör alltid det när jag vinner. peter är 7 år föresten och har kommit i den zoonen. jag reste mig och gick upp. jag ladde mig på kudden och grät. varför kunde inte mamma komma och hemmta mig? jag titta på fotot av henne. ingen har kommit och hemmtat mig. jag hoppa ur fönstret hammna på trottoaren och spran långt bort. jag sprang bort till ett gammalt ruckel där jag har fixat till det. här får jag vara i fred tänkte jag. om jag på något sätt kunde få en familj eller en mamma. då kom jag på att jag skulle rymma. jag sprang hem igen. tog en liten resväska och packa det növendigaste. sedan stack jag. jag har gått i flera timmar. jag vet varför ingen vill ha mig det vet jag. bara när allt är fel rymmer jag. och jag kan krossa ruter och kan göra vad som hällst. oj är jag redan här? jag har gått en halv mil. coolt. jag satte mig för att vila. jag var en bra bit från ölvartorp. men där ville någon säkert ha mig. det börja rängna. det var en tät tät gran en bit bort. jag satte mig under den. det ösrängna men jag blev inte ett dugg blöt. jag tog fram min filt och kudde sedan sommna jag. jag vakna tidigt på morgonen. jag tog en macka som jag hade med mig sedan gick jag. morgon solen sken. när jag var ganska nära ölvatorp träffa jag en fullgubbe. hallå där sa han ostadigt. vad gör en fin flicka som du här sa han. jag ska till ölvatorp. aha. då kan jag följa dig dit. det är ingen bra ide sa jag. jo anars går det illa. visst sa jag kom då. vi hade gått i en timme och fullgubben hade bara sagt dåliga skämt som han skratta åt
åå. då sa jag jag vet var det finns öl. vart sa gubben där borta jag peka mot skogen okej hejdå sa han och gick. jag sprang. när han var borta såg jag en skylt ölvatorp. då stötte jag i hop med en kvinna som verka snäll. jag fick följa med henne hem. dom satte en annons i tidningen. v.i venta i veckor. inget hende. vi vänta i månader. inget hende. jag grät varje dag varje varje dag. sedan gick jag till köket tog fram en kniv framför bröstet nej. skrek kvinnan jag hon hette ju viola. sluta milla. jag måste grät jag. ingen vill ha mig skrek jag. jo jag skrek viola. jag tappa kniven menar du det sa jag. ja lovar sa hon. jag kastade mig i hennes famn.och så blev det viola blev min mamma. och jag älskar henne och hon älskar mig.

SLUT