idel solsken gör öknen

Skriven av Ida, 14 år.

om du är fast besluten har du redan hunnit halvvägs/ Abraham lincoln.

De häftiga sandstormarna sved i lungorna och trots att vattnet var färskt och reseförhållandena riktigt bra hade alla svårt att hålla sig kvar på den guppande puckeln av en ståtlig kamel.
" Vi kanske ska lägga av Jamie" Raboel torkade svetten med baksidan av handen och höll på att ramla av den mörka choklad bruna kamelen. Jag skakade på huvudet.
" Stormarna ändrar sig, det känner jag"
" Stormarna skulle ändra sig för 3 timmar sen" Cambell Lee red upp upp gämsides och hennes röst var bitter.
" Erkänn att du inte vet vad du håller på med skattjägare" sa hon och drog bort en fuktig slinga från ansiktet. Jag kollade kallt på henne men Raboel var snabbast.
" Sluta bråka, jag tror vindarna vänder... snart" Han brydde sig inte om min isiga blick och inte heller Cambells fnysning när hon saktade in farten för att sedan prata häftigt på flytande på egyptiska.
" Helt galen, jag skulle hitta snabbare till rom härifrån!"
" Den som inte har något förnuft saknar det sällan" Instämde Laura delaqure tveksamt tillbaka men ångrade sig.
" fast hon är ganska duktig Cambell"
" Ha!" fnös Cambell. jag suckade och tittade mig omkring. Vi var 8 st, Cambell, Raboel, Laura, Derek och 3 andra som jag inte lärt mig namnet på. Och så mig, Jamie Gadroc. Det var nog ingen tillfällig het när jag fick uppdraget att leda en expedition till egyptiens tätaste öknar, det kunde inte ens jag förneka som Cambell var så snäll att påpeka. Raboel skulle fått uppdraget om det inte vore för mina oanade kontakter i EOL ( Expedition of life) vars nya chef var Patrik och Sally Gadroc. Mina föräldrar.
" Jamie! Kolla! Raboel tvärnitade och hoppade av kamelen innan jag hunnit reagera. Där långt nere i sanden glödde en masiv sten eller stelnad massa av prurpurröd strålning. jag hoppade av kamelen och bakom mig gjorde Cambell och Derek likadant.
" Vad är det?" sa Raboel och gick sakta ner på knä, ingen hindrade honom men jag såg hur Cambell ryckte till när han la en stor mörk hand på sanden. Ingenting hände.
" Troligtvis solen" Sa Cambell prövande men Derek skakade mekaniskt på huvudet.
" Det är.."
" Livendeleye" Alla kollade förvånat på mig utom Derek och Raboel.
" Det ser ut som det" Sa Raboel prövande och Derek nickade.
" Definitft." Cambell å andra sidan såg ut som om vi var korkade allihoppa.
" Förlåt mig om jag har fel, vilket jag oftast inte har. Sa hon högt och flinade.
" Men är inte Livendeleye's stenen i Brasilien?" Derek nickade men tog inte ögonen från stenen.
" Det var där den först sågs ja." Men kom ihåg att forskaren Aline' Gate hittade en i manhattan också under en underjordisk bana."
" Finns det två?" Sa Cambell och såg chockad ut.
" Det visste jag inte"
" Trodde nog det" sa jag kallt och riktade mina ögon mot stenen som glödde under sanden. Sen märkte jag en hålhake.
" Det är inte stenen!"
" Såklart det är" sa Cambellk förtjust. Men Raboel insåg felet.
" Mönstret, det är... fejkat" han pekade på ett mösnter i hörnet som pryddes av ett stort getahuvud på en kvinnas kropp. Cambell ryckte sig därifrån som om hon fått en stöt.
" Dödsguden i gamla riket."
" det är inte säkert"
" ser du inte märket"
" Men det kan vara" Derek slutade prata, han hade tagit ett steg mot stenen och foten föll ner i den heta sanden. marken började skaka.
" jamie!" vad händer! skrek Laura och hästen hon satt på gjorde ett häftigt tjut. jag ramlade omkull.
" Trevalone!" Om jag inte var så fokuserad på det allt större hålet som bildades i marken skulle jag nästan bli sur på mig själv, att jag inte fattade det!
" Trevalone var den 7 faraon. Hon är den minst kända eftersom hon höll sig under jord och alla som skrev, såg eller ritade av hennes ansikte skulle dö en mycket plågsam död!" skrek jag och Cambell tjöt.
" Det var ju bra att veta!" Men vad har det med Livendeleye att göra??!
" Trevalone hade altid en krona med en ända sten på toppen" marken skakade till och hålet blev större.
" HJÄLP!" Cambell hade fallit ner med foten i en krypta som bildades och hennes ansikte var stelt.
" Ta det lugnt jag hjälper dig!"
" Här ta min hand Jamie!" jag kände hur någon drog upp mig på baksidan av hästen, där derek redan låg. Bakom mig såg jag en ung kille dra upp Raboel på sin häst. Lauras rödblonda hår dansade när hon red mot Cambell och drog upp henne hårt bredvid henne, Gjorde en häftig vändning och red bortåt. snart hade stormen lagt sig.
" Tack laura" Dereks röst var tjock och kvävd och hon skrattade.
" Ingen orsak" sen vände hon sig mot mig. jag skulle aldrig ha hunnit i tid om du inte sagt Trevalone, eftersom jag då visste var jag hade att göra med!"
" Vad menar du" Sa jag hest och hostade upp damm.
" Trevalone var kanske en av de dödligaste faraona men också den fegaste. hon skulle aldrig göra något som var tillräkligt stark för att döda snabbt. På så sätt om det skulle bli bakslag skulle hon överleva" Hon var livrädd för att dö förstår du" ´Derek såg imponerad ut.
" Wow Laura" Hur visste du det"
" Jag har mina kontakter svarade hon med en glimt i ögoat och jag flinade.
" Tack och lov."