Bergsklättraren

Det var en gång en man som hade en fru,två döttrar och en hund. En gång i tiden var han en bergsklättrare, rik och behövde inte oroa sig. Men han hade givit upp sin karriär för hans fru Angelica. Men ibland undrade han vad som hade hänt om han inte givit upp för Angelica. Han hette Erik.


En dag när han gick i stan och hade tråkigt fick han se stadshuset. Han tänkte då att han kanske kunde få tillbaka jobbet. Väl inne i stadshuset bönade Erik om att få tillbaka jobbet.
-Bara om du bevisar att man kan ta med en barnfamilj upp på ett brant berg, sa alla i stadshuset.

Hemma frågade Erik sin fru och sina barn. De sa ja fast deras hund fick stanna hemma. När familjen lämnade hunden föll han tårar. Han satt och väntade i två dagar på att de skulle komma hem. Då föll hunden till marken. Hunden var nu död.

Samtidigt var Erik och de andra på en myr. De vandrade på en smal trägång. Alla var trötta utom hans yngsta dotter Ebba. Hon hoppade fram och tillbaka.
-Var försiktig! Förmanade Angelica Ebba. Men varningen kom försent.
Vips så var Ebba nere i myren. Och ty Ebba var liten, så hon sjönk ner i myren.
Angelica försökte tappert ta tag i barnets tunna händer, men det var för sent.
-Kom älskling, sa Erik åtåligt och drog i Angelicas händer. Mirjam följde efter dem tyst, fortfarande chokad efter händelsen.
Nu var de framme vid berget. Erik fixade repet och de började klättra. Mirjam var sist. När de var 5 meter upp skavde repet mot en vass bergkant. Repet sprack och Mirjam ramlade ner på klipporna.
-Nej!!!!!!!!! Skrek Angelica.
-Vi måste fortsätta, sa Erik.
Men...sa Angelica men tystnade.

De fortsatte och fortsatte och till sist var det 2 meter kvar.
-Jag orkar inte längre, stönade Angelica.
-Kom igen, sa Erik.

Nu var de uppe på berget. Angelica orkade inte mer och ramlade ner på berget. Oturligt nog på en vass sten och blod färgade hennes blonda hår rött.
-Neej!!! Skrek Erik, Ang, säg att du lever! Hör du mig!?
Men Angelica hörde honom inte, hon hade hamnat i den eviga sömnen.
Långt borta syntes havets sistakust. Nedanför glittrade havet. Nu var det dags. Han slöt ögonen och hoppade.