En kärlekshistoria på djurs sätt=)

Skriven av Linn Cederholm, 9 år från Tollarp.

-Mamma,mamma berätta en saga!,sa lilla Karin som älskade H.C Andersen och sånt där som hade med sagor att göra.-Okej!,sa hon till slut,Okej! Nu så ska jag berätta en saga som min mamma brukade berätta för mig när jag var i din ålder...Det var en gång en vädursflicka som hette Vilma som gick på Södra Fröknegården,var lite rund om baken,men kunde hoppa högt ändå bara hon tog i lite grann.Det var en liten,fin skola med många,söta vädurskillar på.Och Vilma var kär i en av dem själv.Men Vilma hade några coola vänner också,en kort,en knubbig,en lång plus hon själv,förstås.Nåja,Marwin hette väduren som Vilma var kär i,han var lång,snygg och smart,precis som Vilma ville ha en
kille.Men Vilma hade annat att tänka på,T.E.X skolpjäsen där Vilma hade
fått roll som en tjej som skulle kyssa Marwin,killen.Vilma tycktes sväva
vid tanken.Kvällen innan pjäsen skulle börja så kunde Vilma inte somna.
Hon kunde bara tänka på kyssen,Kärlekens kyss så nära...mer hann
hon inte tänka förrän hon hade somnat...Zzz.Dagen därpå så var hon
jättenervös,hon pep och gnydde,hoppade och skuttade,men tog ändå
på sig dem tajta scenkläderna så gott hon kunde.Lite eyeliner där,
lite läppstift där,mumlade hon medan hon tittade sig i spegeln.-Sådär!
Nu så var hon påväg upp på scen.-Herre Gud,tänkte hon.-Hur ska detta gå?!-Men med lite envishet och mod så går det nog,tänkte hon hopp-
fullt.Nu så skulle hon kyssa Marwin...ett pussljud hördes,sen var allt över.Men nästa dag:-Vilma,du vet kyssen...-Jag vet att jag är ett knubbo,
jag vet!,sa Vilma upprört.Men det var inte det,sa Marwin ursäktande.
-Men vadå?,frågade Vilma tröstande.-Jo,började Marwin,då började det
att kännas som om vi är som gjorda för varandra...-Åh,Marwin,sa Vilma.
Åh,Marwin...