Klicka här för en talversion av Unga Faktas hemsida. Låt datorn läsa upp texter och innehåll för dig!

Till Unga Faktas startsida




















Tornado

Skriven av Linnea, 13 år från Malmö.

- Ännu en storm kommer drabba Kanadas sydkust....
Igår rånades butiken Mintytwos på ca 2 miljo.....
Jag stängde av teven och suckade, ingenting på teve... Nähe. Jag tittade ut igenom fönstret. Solens sken hade väckt mig imorse, men nu verkade molnen ta över. Förmodligen skulle det bli regn. Jag reste sig och gick ut i köket. På kylskåpet satt en lapp som min mamma skrivit till mig innan hon åkte iväg. " Hej Lindsay! Jag hoppas det inte gör någonting att jag inte väckte dig och sa att jag åkte iväg? I villket fall som helst ska jag göra några ärenden, där av ska jag också åka till affären och handla lite mat till oss. Din bror, Cody kommer hem från sitt miss Gordon vid 2-tiden. Din pappa däremot har ett möte och lär inte komma förens ikväll. Puss Puss// mamma"
Jaha, så jag skulle vara själv tills Cody kom hem. Vad ska jag hitta på tills dess då? Jag skakade på huvudet och suckade. Plötsligt hände det jag hade förutsätt skulle hände. En stor knall hördes och rummet lystes upp och sedan började det smattra mot fönsternas glas. Jag var inte alls rädd för åskan och inte heller blixtrar, tvärtom tyckte jag att de var vackra. Självklart hade jag väldigt stor respekt för dem och visste att de kunde vara farliga. Somliga hade nog redan där, när jag berättat att jag gillade åska sagt att jag var precis som "fadern min". Pff, jag rår ju faktiskt inte för att jag tycker stormar är spännande! Men sedan förstår jag ju också att det kanske inte är så konstigt! Som ni kanske förstår, jobbar min pappa som "Storm jägare". Det vill säga att han letar, upptäcker och forskar om stormar. Därför är det rätt självklart att vi är bosatta i det område som har de värsta stormarna i hela Kanada! Den värsta orkanen pappa har varit med om låg som 6:a på fujita skalan tror jag! Jag tror faktiskt att mamma aldrig kommer vänja sig vid att ha pappa ute i de farliga stormarna medans vi själva sitter i ett trygga i ett skyddsrum.
Jag satt och åt chips och kollade på en film på kanal 4+ när de avbröt filmen med nyheterna.
- Vi ska härmed utfärda en tornado varning! Det verkar som om stormen vi förutsätt har utvecklats till en mycket kraftig storm. Håll er upprättade om detta, vi avbryter sändning om vi får nyss om något mer.
Då tackar för mig, det här är Sarah Parks.
Jag slog nummret snabbt till mammas mobil, singnalerna gick fram... men ingen svarade. Precis när jag la på telefonen klev en dygnsur Cody in igenom dörren.
- Men Cody! Vad gör du hemma, du skulle ju inte komma hem förrens om en och en halv timme! Jag hjälpte honom av med jackan och tittade frågande på honom.
- Miss Gordon tyckte att det var bättre om jag var med min familj när de utfärdar tornado varningar. Jag kunde precis se framför mig hur Miss Gordon sa exakt samma mening som Cody härmat och sedan rynkade pannan i ett enda stort veck.
- Jaha! Men okej kom in så ska jag "poppa" lite pocorn och ta fram några filtar så kan vi titta på en film! Usch du är ju alldeles blött hela du ju! Jag virrade in Cody i några filtar och satte honom i soffan.
Plötsligt ringde telefonen.
- Hej det är Lindsay.
- Hej det här är Lucas Lewis från polisen, jag skulle vilja tala med din pappa, David Cooper.
- Han är inte hemma, men varför vill ni prata med honom Lucas Lewis, sa jag misstänksamt.
- Det gäller Theresa Cooper, det vill säga hans fru. Svarade Lucas.
- Och det vill säga att det gäller min mamma! Jag drog efter andan.
- Ehum.. Ja det kan man säga... Svarade Lucas undvikande.
- Snälla, snälla du kan du berätta vad som har hänt, jag upptäckte att jag darrade på rösten när jag pratade.
- Lindsay!
- Inte nu Cody!
- Men Lindsay, det är viktigt!
- Inte nu säger jag, jag vände mig om och fick en glimt av något som rörde sig i ögonvrån. Och jag vände mig snabbt mot fönstret några kilometer, rätt många kilometrar faktiskt såg man två tornados bre ut sig.
- Lindsay, de är på väg att krocka och då är det inga tornados längre! För då är det en orkan sa Cody med allvarlig min.
- Lindsay? Lindsay var är du? Är du kvar?? Polisen, Lucas skrek i den andra enden av telefonen.
- Öh, ja... jag är kvar, men kan du vara snäll och informera oss om vad som händer?
- Okej, nämn inte för någon att jag har berättat detta för er! Lucas lät verkligen allvarlig. Så här är det, det är redan en orkan men det finns två tornados som håller på att kollidera, Men den här kan bli ytterst stor, Man tror att de vå orkanerna kommer möttas och sedan kollidera ännu en gång. Lyssna noga nu, Det här kommer bli en mycket kraftig orkan, och den finns inte ens ännu, men den har redan tagit många liv.
- Vänta lite här... Snackar du om de två tornados utanför mitt fönster bajsar jag på mig! skrek jag och tittade ännu en gång ut mot fönstret.
- Lindsay... Håll dig lugn. Det finns en orkan på andra sidan av ert hus, i så fall kommer de kollidera ungefär precis ovan för ert hus. Det betyder att ni kommer vara i orkanens öga först, men sedan kommer ni befinna er i det värsta!
- Oh gud!
- Lindsay, lyssna här nu. Har ni något skyddsrum?
- Ja!
- Gå ner där. Försök håll dig lugn. Jag vill inte göra det här värre men din mamma.... Hon är..svårt skadad Lindsay. Därför måste du samarbeta med mig! Försök hålla er borta från fönster, hyllor, ja ni vet allt det där redan va? I villket fall som helst är det viktigt att ni har med er mat, en jävla massa batterier och en batteri driven teve. Men nu Lindsay, nu behöver jag din pappas nummer!
- 075-3318333 det är pappas nummer... Men vänta, Lucas kan vi ge dig vårt nummer till vår batteri drivna telefon? Pappa har fixat så att vi har en full laddad bärbar dator där nere, i vårt skyddsrum, det betyder att vi kan koppla upp oss på Skype, en internet telefon... Men jag tror inte att internet kommer hålla så länge till... Men bara så att vi får information! jaja.. Nummret är 025671.
- Det är bra, Lindsay jag ringer så fort jag får tag på din pappa!
Jag och Cody sprang ner i vårt skyddsrum.

Några år senare.
- Cody, fånga bollen!
- Jag tar den, jag tar den!! Cody fångade bollen och log. Jag tog den!!! Lindsay såg du jag fångade bollen!

Vi klarade oss bra... jag och Cody den dagen, det var en så himmla massa som inte gjorde det. Mamma till exempel, gud vad jag saknar henne. Pappa, fast... han klarade sig ju hyffsat. Han är ju bara blind på ena ögat, men han fick en del andra sår, som mamma tillexempel. Han fick en järnstång i benet också ... men det har läkt nu. Vi flyttade. Vi ville börja om på nytt. Men vi flyttade inte ifrån staden. Vi bor bara längre bort från stormarna. Nästan granne med Lucas, polisen som ungefär räddade mitt och Codys liv. Pappa är bästa kompis med Lucas nu. Pappa säger att han ska lägga av med att vara storm jägare och satsa på att bli Frisör.
Det tror jag att han skulle göra bra!
Men Jag Vill Aldrig vara med om den förödelse som följde Den Hemska Stormen. Vårt barndoms hus var förstört. Många kompisar och nära klarade sig inte. Men vi gjorde, det känns så orättvisst. jag önskar att jag kunde se det ur ett annat perspektiv, slippa känna den smärta som klamrar mitt hjärta! Men allt börjar bli bra. Jag och Cody har hela livet framför oss, därför är det viktigt att vi går vidare.
Vila i frid Theresa Cooper
För alltid kommer vi finnas här
När en ängel gråter
För att du inte kommer åter

The Hurrican Calaisaya taked more life than Canada ever could expect!

Betyg 1 av 5 möjligaBetyg 2 av 5 möjligaBetyg 3 av 5 möjligaBetyg 4 av 5 möjligaBetyg 5 av 5 möjliga
Tillbaka till föregående sida
















Det är vi som satsar på Unga Fakta! Copyright © 2000-2024 Unga Fakta AB