Sam och Kvinnan i trädet

Skriven av Lina, 13 år.

Det var en gång en fattig fiskareson som hete Sam.
Eftersom hans familj var så fattig så var han tvungen att varje dag gå ner till den lilla sjön för att fiska middag till hans familj. Eftersom ha inte kunde läsa eller skiva så fans det ingenting annat som han kunde göra för sin familj. Dom var många syskon och den lilla stugan var trång som dom bodde i så därför tyckte han att det var skönt att gå ner till den harmoniska sjön för att sitta för sej själv. Han hade inget i mot det. För att kunna komma ner till sjön så måste man passera en hage som han däremot inte tyckte om att gå igenom. Det sas att det bodde troll under den stora stenen och en del sa att dom sett spöken där. Därför brukade sam springa så fort han kunde när han kom fram till hagen. Den här dagen kändes hagen extra kuslig så därför bestämde han sej för att blunda och gå lite långsammare för att inte springa in i nått träd. Han började halv springa. Men egentligen så trodde han inte på spöken men för säkerhetens skull liksom. Men plötsligt hörde han en röst. ”Unge Sam vad vill du denna hage” ekade rösten. Sam blev så rädd att han skakade han så sej omkring men han kunde inte se någon i närheten. Åter i gen kunde han höra ”Unge Sam vad vill du denna hage” det kom från det tjockaste och kusligaste trädet. Det trädet som aldrig blommar de som ingen vågar gå nära. Sam tog upp sin kniv som han brukade rensa fisk med och höll den framför sej när han gick i mot trädet. Han svalde och han var mycket rädd. När rösten för tredje gången ropade ut sitt budskap så började han gå fortare mot trädet. När han var framme tog han ett djupt andetag och sa sedan ”Vem är du och vad vill du mej?” Då blev det tyst. Sam började undra om han inte hade inbillat sej allt i hopp men till sin förskräckelse kunde han se ett ansikte börja forma sej på trädstammen. Det var ett vackert kvinnoansikte han rös till. Det är inte varje dag man ser nått sånt. ”Jag kalas för trädens dam” sa ansiktet. ”Men jag föredrar att du kallar mej för Tadina för det är var jag heter egentligen. Hon började gråta och då frågade Sam lite försiktigt ”Vad kan jag göra för dej”? Kvinnan slutade att gråta och såg på honom. ”Jag blev förvandlad till det här trädet som barn och det finns endast en sak som kan bryta förtrollningen.” ”Vadå?” Frågade Sam upphetsat han var väldigt sugen på äventyr. ”Du måste hitta mitt hjärta som ligger på havets botten det är i guld och inte så stort om du hittar det och befriar mej så ska du få alt du önskar dej.” Sam jublade inombords det var precis nått sånt här han hade väntat på länge nu. ”jag ska hitta dit hjärta jag lovar min sköna fröken Tadina” sa Sam och bugade sej för henne. Han gick ner mot sjön. Han undrade vart han skulle börja leta men beslöt sej tillsist för att börja i vattnet. Han dök ner i det konstigt nog så frös han inte als utan kände sej varm. Han dök i gen och höll andan men luften kändes underligt normal fast det var under vattnet. Han testade och underligt no kunde han andas. Han simmade djupare och djupare ner. Han hade hör talas om en jätte räka som dolde sej nere i den här sjön men han såg ingen. Till sist kunde han se ett sjunket skepp och han simmade mot det. De sjunkna skeppet var mycket vackert och det var prytt med guld och juveler. Det måste ha varit ett kungligt skepp tänkte sam. När han kom närmare kunde han se en enorm räka som låg och sov vid sidan av skeppet. Den var mycket skräckinjagande och Sam fruktade att den inte skulle tveka att strypa honom med sina långa tentakler. Men Sam kände sej modig och simmade i mot den. Han kunde inte förstå vilken tur eller otur han hade just då. För han så att runt en av dom långa tentaklerna kunde han se ett glittrande guldhjärta. Han var glad att han hade hittat hjärtat men samtidigt så var han olycklig då han tänkte på hur han skulle få tag i det. Det gällde att han tänkte skarpt nu. Men då fick han en ide. Han simmade fram till den enorma räkan och tog försiktigt fram sin lilla ask som var en släkt klenod. Det var det finaste han ägde men det här var viktigare. Asken var nämligen lika stor som hjärtat Han bytte kvickt ut dom båda och gömde hjärtat innan för tröjan. Men just då så vaknade den. Sam simmad så fort han kunde därifrån med räkan hack i häl efter. Men då han nästan var vi den plats han startat vid så vågade han titta bak. Där fans ingen jätte räka uten bara en gammal trollkarl som simmad efter för sitt liv. Det verkade inte som att trollkarlen kunde andas under vattnet. Sam tvekade men inte länge han skyndade sej i mot trollkarlen och hjälpte honom upp till ytan. Trollkarlen hostade och satte sej på en sten. ”Tack unge man det var vänligt av dej” sa han mellan hostningarna. ”Va inte ni jätte räkan?” frågade sam i förvånad ton. ”Jo vist jag är ledsen om jag skrämde dej. Men jag är ingen skicklig trollkarl det var jag som råkade förtrolla unga fröken Tadina till ett träd vilket var ett misstag. Jag tog henne hjärta för att försöka trolla tillbaka henne men i stället blev jag till en jätte räka. Jag har väntat i hundra år på att någon som du skulle rädda mej tack så mycket”. ”Men om du inte kan trolla ordenligt så måste du lova mej att sluta trolla kan du inte fiska åt mej i stället så att jag slipper det?” Trollkarlen funderade ”Ja varför inte ja det kan jag väll men först tycker jag att du går upp till den unga fröken i trädet hon har nått att visa dej tror jag”. Sam lämnade kavar trollkarlen nere vid vattnet och började springa mot hagen. När han kom fram till trädet log kvinnan mot honom. ”Tack käraste du ta hjärtat och häng det på den där grenen så ska du få se”. Sam gjorde som han blev tillsagd och just då så förvandlades till ett enormt slott. Sam backade och gapade den där trollkarlen hade verkligen klantat till de. Han hade lyckats förtrollat ett helt underbart slott till en öde hage. När Slottet stod på sin plats så kunde han se Tadina stå på slottstrappan och vinka. Hon bar en underbar klänning av guld och i håret hade hon en krona av guld. Hjärtat hängde runt hennes hals. ”Tack Sam jag ska aldrig gömma dej, Vill du bo i mitt slott föresten du kan bli min kung om du vill?” Det ville Sam gärna. Nästa dag flyttade hela Sams familj in i slottet och Sam gifte sej med prinsessan Tadina. Vad beträffar trollkarlen så slutade han med trollerier och började med yrkes fiskning i stället. Sen levde dom lyckliga i alla sia dagar. Snipp snapp snut så var denna saga slut.