Jag ska ta dig.

Skriven av Josephine, 10 år från Sverige.

Amanda hörde den där viskningen igen från drömmen, men det var värkligt nu..
Jag ska ta dig...
Det ekade i hennes huvud.
Jag ska ta dig. Jag ska ta dig.
-Nej! skrek jag, och samtidigt i det andra rummet bredvid mitt rum, kunde jag höra hur mamma hade vaknat. Hon öppnade dörren, och tittade med sina bruna, sömniga ögon på mig. Jag tittade urvaket på henne, förvånat.
-Vad är det? gäspade hon.
-Ehm..Inget. Bara en dröm bara.. sa jag lugnt, och kliade mig i håret. Svetten rann ner för pannan.
-Okej.. Jag ska fortsätta sova. Jag har arbetat tugnt de senaste veckorna. sade hon, och gick och stängde dörren efter sig.
Jag la mig ner igen, och blundade, och försökte somna om.
Det är lördag idag..Och om inte den där viskningen väkt mig, så hade jag sovit som en stock nu.., tänkte jag.
Jag hörde det igen.
Jag ska ta dig.
Jag tog min nalle som låg på golvet, och kramade om den hårt.
Det är hopplöst att försöka somna om nu. , tänkte jag, och reste mig upp. Jag bäddade sängen, och la min nalle på stället där den skulle vara. Under sängen.

Jag tog på mig kläderna som jag hade på mig igår. Jag gick ut ur mitt rum, och gick till badrummet.
Jag tittade på min spegelbild på badrummets spegel. Då såg jag det. Någon hade skrivit med svart tusch, och tryckt i ordentligt. Jag ska ta dig.
Jag tog lite toalletpapper, vattnade till det, och blörjade gnugga bort det. Det gick bort.
Jag slängde det blöta pappret i papperskorgen.
Jag tog min hårborste som låg bredvid kranen. Jag borstade snabbt igenom håret. Jag la den där den var, tog min tanborste, och sedan tandkrämen.
Jag kladdade på lite tankräm på det ganska sträva borstet på tanborsten. Jag började borta tänderna.
Jag tittade på mig själv på spegeln.
*Jag passar inte som blond. Blond med bruna ögon. Nej, jag borde vara brunett, eller så borde jag ha blå ögon.*, tänkte jag. Jag spottade ut gojjan som var blandning mellan saliv och tankräm. Jag sköljde munnen, och stängde av vattnet. Jag gick ut ur badrummet, och släkte efter mig. Jag gick in på mitt rum.

Senare på dagen...

Alla var vakna.
Vi, tiden var vid ett.
-Mamma, kan vi inte ha en hund? frågade jag.
-Nej, Amanda. Vi har inte tid. svarade hon stressat, hon gick hit och dit.
Jag tittade surt på henne.
Jag hörde det igen.
Jag ska ta dig.
Jag satte la mig på sidan i soffan. Pappa satt fotöljen bredvid och läste tidningen.
Han tyckte att livet var bra.
-Kan vi inte gå till farbror? Han har i alla fall en hund.. frågade jag honom.
Han tittade upp ur tidningen.
-Visst, ajg ska fråga mamma. svarade han, och gick upp, och la tidningen på vardagsbordet.
Han gick till köket där ammam var, och pratade med henne. Han ställde sig i hallen.
-Kommer du Amanda? ropade han. Jag reste mig med fart och sprang till hallen, jag tog på mig mina ljusrosa convere, knöt en rosett, och öppnade dörren.
Pappa följde strax efter, och stängde dörren.
Vi satte oss i bilen och åkte iväg.

Efter en timma var vi framme, jag knäppte upp bältet, öppnade dörren och gick ut ur bilen. Jag stängde bildörren efter mig, och sprang till Jacky, farbror Henriks hund.
Han var en korsning mellan Rottweiler och någon annan, okänd korsning.
Han var svart och söt, och ganska långhårig. Jag satte mig på huk, och kramade om honom.

Vi gick in till Henriks stuga, och fikade. Efter det, så åkte vi hem igen.
Efter det blebv allt förändrat.
Jag hörde aldrig mer något Jag ska ta dig.