V.L

Skriven av Saga Malm, 10 år.

Jag sprang vettskrämd genom det täta mörka skogen. Allt jag behövde var min bror Jonny. Han kunde slåss mot monstret där bak. Jonny var en varulv, och alltid såg jag hans tänder bli långa, och sedan sprang han ut.
Äsch...Idéen var nog inte så bra. Jonny skulle bli galen över att se ett offer
och döda mig.
"Malin?" viskade en morrig röst från andra sidan. Monstret var närmare nu och jag hörde hur tassarna ekade mot marken.
"Malin?" sa rösten igen. "Hoppa in här." Jag titta snabbt åt sidan, det räckte för att varulven kastade sig över mig.
"Aj!" skrek jag och såg en kula fara genom marken, och träffa varulven på benet. Den yla och linkade hem.
"Malin?" sa rösten igen. Jag kröp ditt och där satt Thomas, varulvsjägaren.
"Ja?" sa jag och ställde mig upp. Thomas tog ett djupt andetag.
"Du måste hem. Men aj aj du har blivit biten. Jaja nästa..." Jag orkade inte höra mer utan sprang hem. Väl hemma var det morgon.
"Men Malin kom och lägg dig!" sa Mamma Cicilia och stoppade om mig.
"Jag bärettar imorgon" suckade jag och sommnade. När jag vaknade hörde jag Jonny gnälla. Ja, gnälla som en varg. Jag gick ner och såg Jonny ligga i soffan. Jag tittade på honom, jag såg att han skämdes.
"Vad har du gjort?" undrade jag. "Gått och blivit stjuten?"
"Ja..." gnällde han. "Och det gör så ont."
"Var det du som jaga mig?" undrade jag. Han gnällde till, och såg på mig.
"Ja..." suckade han. "Gjorde jag dig illa?" Jag drog upp byxbenet och han suckade.
"Varför?" undrade jag. "Varför jagade du mig? Jag kunde ju ha dött...."
"Stopp ett tag här" sa mamma. "Jagade du Jonny Malin?"
"Nja...Nja...Asså...Typ...Okej....Jag jagade henne..." slingrade Jonny.
"Jag vet" sa mamma. "Thomas HÅLLER faktiskt utkik på dig."
Jonny ler lite nervöst sådär. Jag hostar till. Thomas skulle ju sjkuta Jonny.
"Mamma..." viskar jag. "Mamma...Jonny hann...bita mig..." Det blir tyst.
Jonny huttrar till. Mamma hostar till.
"Ursäkta vad sa du?"
"Att Jonny bet mig" sa jag lätt.
"Gå till era rum och..." säger mamma argt. "Annars får jag lov att sälja er till Dr Zoolo´s Zoo tyvärr."
"NEJ!" skriker Jonny och jag och ler mot varandra.
"PÅ ett vilkår," suckar mamma. "Att ni skriver varsin bok."
"Jaja!" säger jag och ler och springer upp på mitt rum.

Milly vaknade prick klockan åtta, tidigt för henne. Hon hörde fotsteg nere i köket, antog att mamma var där nere och lagade en härlig frukost....
-Milly! skrek mamma.
-Ja?! skrek Milly tillbaks...

Jag suckade och stirrade upp i taket. Det blev inte bra. Klockan var nio.
Jag kände en lång, känsla flyta genom min kropp. Jag hade...blivit en varulv. Jag ylade långt och sprang ut till köket där Jonny stog och väntade. Vi hoppade ut genom fönstret och vidare genom skogen. Thomas stog och såg oss rusa förbi. Igentligen var livet som varulv...
Inte alls så tokig.

Forsättning på Malins saga i berättelsen:

-Kom ner! skrek mamma. Milly gick ner och såg inte sin mamma.
-Mamma var är du? skrek Milly förtvivlat och rusade runt.
-Här sade mamma lågt och flyttade en kaffekopp.
-Är du osynlig? mumlade Milly. Visa dig!
-Jag kan inte...Suckade mamma. Milly suckade. Ännu ett år med osynlig mamma....


Slut!

PS:

Jag har skrivit länge på denna saga. Hoppas att ni gillar den.
Saga Malm, 10 år.