Död & Lycklig

Skriven av Rebecka Andersson, 12 år från HBG kommun.

Monica Ljung var henens namn. Hon var elva och tre månader gammal. Hennes hår var rött som en rävpäls, hennes ögon var gröna som gräs, hennes läppar var lätt rosa och hon hade små öron med guldringar i.
Hon var på klassresa med klassen. I sin klass hade hon noll vänner. Hon var utstött. Hon visste inte vad det berodde på, hon hade försökt vara så vänlig som möjligt, men inte lyckats få några vänner i denna nya skola hon gick i. Hon hade inte berättat för sina föräldrar, vad skulle det tjäna till? Hennes föräldrar brydde sig inte om henne, bara om hennes dumma lillasyrra Jessi.
Hon satt ner på sängen i sovsalen. Det var meningen att dom skulle vara på denna klassresan i två veckor, men hittills hade redan fem stycken åkt hem, och det hade bara gått två dagar sen de kom hit.
Klockan var nio på kvällen. Hon var den första av tjejerna som hade gått och lagt sig. Hon drog av sig blusen och tog på sig pyjamaströjan.
Hon började rota i väskan efter sina pyjamasbyxor men kunde inte hitta dom. Plötsligt hördes ett fnitter från en av toaletterna. Hon tittade dit. Dörren var öppen, men hon såg ingen…
- Okej, vem du nu är visa dig, och ge mig mina pyjamasbyxor, sade Monica ilsket.
Fnittret hördes igen, men ingen kom ut.
- Okej, om du inte kommer ut så kommer jag väl in, sade Monica.
Hon reste sig upp och gick beslutsamt in på toaletten. Hon tittade sig omkring.
- Okej, kom fram, sade Monica.
I nästa sekund stängdes dörren bakom henne och ljuset slocknade.
- Det är inte roligt längre, sade Monica med ostadig röst.
Hon började banka och slå på dörren, men den öppnades inte. Hon sjönk ner på golvet och tittade sig omkring, nu såg hon flickan som satt på toalettstolen och tittade intresserat på Monica.
Sedan fick Monica syn på repet som hängde i taket.
Mot sin vilja kände hon hur hon reste sig upp. Hon ställde sig på toalettstolen och lade snaran om halsen…

Polisen beskrev det hela som självmord. Fast påstod att det var Sally, spöket på lägret, som hade mördat Monica.

Monica log mot sin vän Sally som hon hade mött på toaletten. Sally var hennes bästis. Och inget kunde skilja dom åt, inte ens döden. För döda var dom ju redan.