Ovän

Du tyckts vilja styra mitt liv och om du inte får som du vill så... Jag blir rädd och ledsen och tror at du inte vill veta av mig. Men så ångrar du dig och vill att allt ska vara bra igen du säger förlåt. Det är som ett kretslopp som aldrig tycks ta slut jag orkar inte. Du blir sur på allt jag gör. Är det bättre om jag går och dör?