men... han älskar ju mig!

Skriven av Elvira, 13 år från Uppsala.

Det var en gång en Flicka som hette Ella. Hennes kompis, Natalie, var inte särskillt snäll. Men det var den ända som pratade och var tillsammans med Ella.
Ella var kär i en pojke som hette Mikael. Mikael gick i samma klass som Ella och Natalie, men han satt närstan aldrig i närheten av Ella. Men där emot brukade han sitta BREDVID Natalie.
Natalie blev jättemallig efter varje gång Mikael hade suttit bredvid henne. Det var bara för att göra Ella svartsjuk.
Ella hade flera gånger funderat på att lämna Natalie men då skulle hon bli helt utstött, och då skulle Mikael inte ens lägga märke till henne.

En dag kom fröken trippandes in i klassrummet. Klassen undrade såklart varför fröken Sofia var så glad. Fröken Sofia förklarade att de hade samlat ihop pengar för att kunna åka till stockholm och där hade de hyrt ett DISCORUM!!! Hela Klassen jublade av förtjusning. De hade inte haft disco på flera år, och nu ska de äntligen ha disco igen! Och nu i Stockholm! Sveriges huvudstad!
Fröken sa också att man kan gärna välja en danspartner redan nu. för det kommer vara några från en annan skola på samma ställe samtigt så det kan bli lite rörigt.
"det här är min chans!" tänkte Ella. "Nu kan jag fråga Mikael om han vill vara min danspartner!" Ella väntade till efter lektionen med att fråga Mikael.
På rasten gick Ella och satte sig på det gamla pingisbordet (som ingen använde länge) och tittade ut över skolgården för att hitta Mikael. Hon tittade mot lekplatsen, ingen Mikael, hon tittade mot fotbollsplanen, ingen Mikael. "suck, det här var slöseri med tid!" sa Ella och hoppade av pingisbordet så att det knarrade och vinglade fram och tillbaka. Ella behövde gå och dricka så hon gick in på tjejtoan. Hno kupade händerna och tog tre stora klunkar. KLICK! "va, vad var det?" Ella vände sig om och såg dörren skaka till. Ella rusade fram och låste upp och ryckte i dörrhandtaget. Men dörren satt fast! Den hade gått i baklås! Hon tog ett jupt andetag och lade öran mot dörren för att höra om någon gick förbi så hon kunde ropa på den. "hihi" Ella kunde höra ett svagt fnissande utanför dörren. hon koncentrerade sig och tryckte örat så hårt mot dörren så att den nästan gjorde ont. De där fnisset kände hon igen! Det var Natalie! Hon hade tryckt under en bok under dörren så att den satt fast. "den falska människan!" tänkte Ella. Ella hörde hur Natalie satte ett papper mot dörren och började skriva något. Sen såg Ella ett vitt litet ihopvikt papper komma inskutandes under dörren. Ella väcklade upp det och läste.
"Mikael är kär i mig! Inte dig! Han ska gå med mig på discot! Det är jag som är snyggast av oss två! om Mikael inte vill gå med mig så ska jag tvinga honom! Lämna honom ifred! För annars ska jag reta dig och stänga in dig på toan i hela ditt liv!
PS. han är MIN!!!"
Ella sa "jaja! jag låter honom vara! bara du släpper ut mig! Jag får panik!" Natalie tog bort boken men satte dit sin fot och sa "Du lovar väll? För annars!" "jaja jag lovar!!!" Natalie tog bort foten och med ett ryck flög dörren upp och ut kom Ella gråtandes och tårar stora som tefat rullande ned längs kinderna. Ella knuffade Natalie åt sidan och sprang så fort hon kunde ner mot utgången. Ella ville bara hem nu. Hennes dröm om hennes älskade var krossad, hon hade inga vänner och hon skulle adrig mer kunna sluta tänka på det här hemska som Natalie hade gjort mot henne! Hon var nästan framme till dörren när någon tog hennes hand. Vem kan det vara? Ja, vad tror ni? Mikael såklart!
" vad är det? Vad har hänt?" sa Mikael höll upp hennes huvud för att få ögonkontakt. "nej! jag får inte!" Ella försökte knuffa ifrån sig Mikael, men Mikael var starkare och höll henne hårt i ena armen. Han tog tag i hennes andra arm och kramade henne hårt. Ella grät av förtvivlan och tryckte sig tätt intill honom. För nu var det ingen idé att spring där ifrån.
Natalie brann av avundsjuka, hon vände sig om och gick.
nästa dag var det discodagen. Mikael hade bjudit upp Ella till discot och nu var de ihop (yay!!!). Ella kunde inte vara lyckligare. Och det bästa var... att hon aldrig behövde vara med Natalie igen!!!

sluuut! :) en ganska förutsägbar saga va?