Världen bortom allt..

Jag sitter och drömmer mig bort ja bort från varje gata och torg från alla skogor och bäckar från vägar och stigar och små små troll.. Jag tänker inte på något jag bara lever i min fantasi bland stjärnornas förunderliga plats långt bort från oss och långt bort i det blå där är min värld plaserad där solen aldrig skiner bara månen som djinner och mörkret är överallt jag känner mig hemma och ler tänk att jag skappa en värld utav lögner och hat en värld jag aldrig viste fanns en värld så mystisk och dyster varje gång jag blundar i min värld så drömmer jag en dröm och den hanldar om ett minne eller nåt ett budskap jag vet inte vad så uppsluckad av allt i min värld att jag glömmer min dröm men snart jag väcks av skolklockans ljud en stor folkmassa står där och glor på mig som om jag just kom hem säg jag känner smaken av salt och inser nu under dom långa timmar i mitt land har mitt verkliga jag gråtit i fulla hals i tre minuter det ända jag sa är : Jag måste försöka att le.. dom alla kollar på mig och ser sorgsena ut som om någon dött eller att jag snart träffar döden säg .. Jag reser mig och går tyst ut ur skolans hus allt var en dröm men snart ska jag ditt igen till min värld full av hat och sorg ja
smärta och troj där inget är sig lik där kärleken är ett förbud där vänskap betyder smärta och hat är nåt bra där solen aldrig skinner ja där vill jag va i min värld bortom allt ska jag för alltid va..