Vännen som aldrig fanns

Skriven av Gabriella, 13 år från Umeå.

Petunia och hennes mamma hade bott i skogen så länge Petunia kunde minnas. De hade varken dator eller TV och var väldigt avskärmade från omvärlden. Den närmaste grannen låg flera kilometer bort. När Petunia fyllde fjortån år fick hon en dator av sin mamma. Hon blev överlycklig och skaffade sig genast en hotmailadress. Där lärde hon känna en flicka som var lika gammal som Petunia själv. Petunia var fruktansvärt glad över att äntligen ha fått en vän och det märkte även hennes mamma. Petunia var som en helt ny person. När hon hade chattat med flickan i över ett år bestämde sig mamman att Petunia skulle få träffa flickan som bodde i "likträsk". Petunias mamma ringde efter taxi. När de satte sig i taxin och sade vart de skulle tittade chauffören skrämt på dem men sa ingenting. Efter tre timmars resa sa chauffören att de var framme. Petunia öppnade bildörren och likaså gjorde hennes mamma. Det enda de såg var en jättestor kyrkogård. En präst gick vilset runt bland gravarna. Petunia gick fram till honom och frågade om de verkligen hade kommit till "likträsk". Han nickade skrämt och vände sig sedan bort. Då förstod Petunia. Flickan hon hade chattat med var ett lik.