Tomheten

Skriven av Linda Johansson, 12 år från Helsingborg.

Mitt hjärta höll på att stanna när Kim gick fram till mig. Världens snyggaste kille! Alla tjejer vill ha han, inklusive mig,
- Hej, Sara! ropade han. Jag började bli generad.
- Hejsan! ropade jag tillbaka. Melina, den kaxigaste tjejen i hela världen som också var kär i han, blängde ilsket på mig.
- Låt henne vara! Hon är alldeles för mesig för dig! sa hon, och puttade undan mig. Jag föll handlöst baklänges ner i marken, och sen svartnade allt. När jag slog upp ögonen igen lös en stark lampa mot mig. Jag kisade för att se bättre. När jag tittade mig omkring förstod jag att jag var på ett sjukhus. Men varför? Plötsligt kom Kim inrusande med andan i halsen, och ett hår som spretade åt alla håll och kanter.
- Du lever! Nästan skrek han.
- Ja... Vad annars? Frågade jag förvånat.
- Melina puttade ju dig, och då flög du ner med huvudet i marken. Det blödde som bara den, och det är ett under att du lever! sa Kim.
- Men hur är det med Melina då? frågade jag.
- Vi är tillsammans, sa han. Just i det ögonblicket mådde jag illa.
- Va? skrek jag.
- Ja, sa Kim. Sen försvann han i tomma intet. Det visade sig att Kim var ett spöke...