En dikt om Klemens!

Klemens Gök, så hette han
och han var en trevlig man.
Alltid go och gla´ mot alla,
- Glade man bruka alla honom kalla.
Men en dag var han grå och matt,
och han bar en stor svart hatt.
- Vare me rej? fråga Knut som sålde pumpor
och Klemens svara- Jag har svalt mina strumpor.
- Jag ser det, säger Knut och tittar i hans öra,
jag ser ju strumpan, hur kan du höra?
- Jag vill bara ha ut dem, jag ser stjärna efter stjärna.
Så Knut tog tag, men drog ut Klemens hjärna.
Klemens faller såklart död ner,
ja nu ser han inga stjärnor mer.
- Jaha, sa Knut och börja plocka sina pumpor,
nu har jag lärt mig att man inte äter strumpor!