En dag att se fram emot,Elin.

Skriven av julia, 9 år från söderköping.

Elin ,ja så heter jag och nu ska jag berrätta om den dagen jag såg fram emot väldigt mycket.
Det var fredag och jag fyllde 15 år.
Jag skulle på hopptävling om 2 dagar.
På lördagen skulle min mamma komma.
Hon skulle ge mig tips hur man vinner en tävling.
Jag somnade så tidigt jag kunnde för jag längtade efter min mamma.
Nästa dag kom hon ,hon sa att det ända tipset som fanns var att hoppas.
Jag blev besviken,jag trodde att hon skulle säga hur man red bättre.
Den dagen gick väldigt fort.
Den kvällen kunde jag inte sova för jag var så spänd för tävlingen i morgon.
Jag var väldigt trött på tävlingen nästa dag.
Min häst var väldigt pigg det var annat mot vad jag var.
När vi skulle börga min häst o jag var jag så nervös att jag skakade.
Vi hadde klarat alla hinder och är vi kom till det sista så vägrade han.
Och jag fattade inte vad det var med honom så jag gick fram till honom o sa duktig polle då sprang han i världens fart.
Jag fick tag i honom i gen och så klarde vi det sista hindret.
Vi fick silver medaljen. JAAA
Detta var för 5 år sedan.
nu har min häst fått ett föl det ska heta Lisa efter min farmor för hon dog dagen efter hopptävlingen.
Men nu är jag bäst i sverge på att hoppa med min häst,Moodi.
Om du ser en brun svart häst med svart man kan det vara hästen jag tävlade med.
Jag måste gå ock mata fölet nu hej då.