Mördad

Skriven av Linn Cederholm, 11 år från Tollarp.

Sarah hör snabba steg bakom sig.
Klampande, hotfulla. Den ökände mördaren hade brutit sig ut ur fängelset, och han hade nu större blodtörst än någonsin förr.
Sarah flög uppför trappan.

Sarah befann sig nu i sovrummet. Hon höll sig gömd under sängen, i brist på bättre idéer. Mördaren befann sig i samma rum.
"Komsi, komsi", hörde hon honom hotfullt väsa, "så ska du bli slaktad!"
Paniken brann i hennes inre.
Åh, det tjänar inget till, tänkte hon. Han kommer aldrig att gå. Jag kommer dö.
Hon kastade ett sorgset ögonkast på mördarens långa, sylvassa kniv som hade gamla blodfläckar på sig. Då slocknade hoppets låga inom henne. Sarah kände varma tårar stilla rinna nerför hennes kind, och hennes hjärta banka våldsamt.
Nu är stunden inne.

I samma stund så kom Sarahs syster Birgitta hem. Hon kände sig på strålande humör. Hon hade just köpt en jättefin topp i stan, som hon nu gärna ville visa för Sarah. Men... var var Sarah? Hon rynkade pannan.
"Sarah? Var... var är du?" viskade Birgitta. "Hon kanske sover." Så Birgitta traskade upp för trappan. Hon såg sig omkring, och plötsligt - en duns hördes. "Sarah!" Hon hörde ett blodisande skrik, och sen ett skratt. Hon trippade upp till dörren. Birgitta öppnade dörren och skrek. Där, på väggen, satt Sarahs huvud fastspikat. De stod ett litet meddelande under Sarahs avhuggna huvud. Birgitta läste.
Jag kommer tillbaka...
Hon läste det om och om igen, i väldigt starkt hopp om att hon hade läst fel. Hon putsade de hornbågiga gröna glasögonen och läste om IGEN - men icke. Det stod vad det stod, och Birgitta kunde inte göra ett dugg åt det.
"NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ!" skrek hon panikslaget. "DET KAN INTE VARA SANT! NEJ!!! SARAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!" Birgitta började gråta. Men det värsta var...


... att resten av Sarahs kropp aldrig hittades.