Du vet att jag var tvungen....

Skriven av Matilda från Brödinge.

Jag vaknade upp helt kallsvettig.Jag hade drömt en mardröm.Jag drömde att min älskade ponny låg döende i sin box, men ändå kunde jag inte springa fram till henne.Det var liksom som en kraft som drog mig bakåt.Ni kanske känner igen detta,från era drömmar, att det är en kraft som gör så att ni inte kan springa framåt.Den kraften kallar jag Rädsla.Man är rädd för att något ska hända och då ser kraften sin chans att skrämma än.Men det gäller att inte vika sig för den.Ger man sig är det som om man lika bra sätter sig på knä och kysser dess fot.Nåja, jag ska fortsätta.... Jag hörde gällande gnägg infrån stallet.Det lät som min ponny.Jag drog mig snabbt på mig min morgonrock och mina gristofflor.Jag rusade genom ytterdörren och ut till stallet.Jag hörde hur min vackra ponny gnäggade efter hjälp.Jag öppnade den tunga dörren och såg min ponny ligga flåsande i spånet i boxen.
- Nej, nej, nej!!! Ponyta !!! Jag rusade fram till henne. Till skillnad från drömmen så klarade jag av att springa fram till henne.Hon låg flåsande och kallsvettig i spånet.Jag grät och ropade på mina föräldrar så att jag blev hes i halsen.Mamma kom springande i nattlinne och pappa hack i häl i träskor.Jag grät mycket och min mamma ringde veterinären direkt efter att hon bara kastat en blick på Ponyta.Hon förstod att det var jätte allvarligt.Pappa la sin hand på min axel och försökte trösta mig. Efter 5 minuter var veterinären här.Han kollade igenom Ponyta .
- Ledsen , men det här ser inte alls bra ut. Sanna, det blir du som får bestämma .Ska hon få medicin och kanske kunna leva 2 år till, utan ridning eller ansträngning, eller ska jag avliva henne så hon slipper detta besvär? Jag tittade på Ponyta , jag såg henne rakt i ögonen,så djupt har jag aldrig sett in i henne.Det glimtade till i hennes vackra öga och jag förstod att hon ville somna in.Hon hade gjort sitt, blivit min bästa vän och tagit hand om mig som sitt eget föl.... Aldrig ska jag glömma dig ,Ponyta. Men jag hoppas att du förstår och att detta jag gör är rätt... Jag älskar dig , och du tar all plats i mitt hjärta... Utan att jag märkt det så hade veterinären stuckit henne med sprutan för 1 minut sedan.Jag såg hur hon sakta slöt sina ögon.Jag satt där 1 timme till... Men aldrig öppnade hon ögonen igen.Jag förstod, hon var lycklig och fanns i himlen...