Sanningen om Sanna

Skriven av Santanathegoldangel, 12 år från Sverige.

Sanna var den i som ingen la märke till.Hon hade råttfärgat hår,blå ögon och var 130 cm trots sina 11 år.Dessutom fanns 7 till bara i den här skolan.Lärarna sket i henne totalt;hon var kort sagt osynlig.
Det var jag som la märke till att hon var borta.Det var en vanlig trist måndag 2010 och jag suckade över den hopplöst trista matten och skolan överhuvudtaget.Helt plötsligt upptäckte jag att något fattades!!!!!Jag såg mej om Sanna var borta!-Hörru Isa har du sett Sanna,frågade jag.-Sanna Minimus?Hon är nog bara sjuk.Trots det tänkte jag på henne resten av dan.

När jag loggade in på Facebook hittade jag ett meddelande.LäS DET HäR!! stod det.Jag klickade.Gå till Elizon Hill,stod det.Fråga kvinnan i rött om Yazmyne Idasdotter tills hon erkänner allt.Hon vet.Vilket trams,tänkte jag och tog bort meddelandet.Men när jag loggade in på kpwebben fanns det ett likadant.Och på GirlsgoGames.Och Spela.se.Och Panfu,vilket var extra konstigt eftersom det inte går att skicka nåt sånt där.Och på Twitter och alla andra sajter jag är medlem på fanns det likadana.Och som om det inte vore nog var hela inkorgen på mejlen full med samma meddelande.
Hela världen kändes läskig.Man skickar inte tusentals likadana mejl utan anledning.Jag tittade på mejladressen:
Yazmyne.idasdotter@hotmail.com
Precis som den där tjejen...

Jag vaknade badande i svett på natten.Jag hade drömt om en flicka utan ansikte.Hon hade hela tiden viskat:
-Fråga om Yazmyne...Fråga om Yazmyne...
Jag hade inget val.Jag var tvungen att åka ut till Elizon Hill,godset där alla var galna,sas det.
Tidigt nästa morgon skolkade jag och tog bussen till Elizon Hill.Det var ett rugigt slott,med dragiga gångar och fönsterluckor på sned.Jag knackade.
En gammal dam på minst 80 tittade på mej med rynkad panna.-Ja?sa hon.
-J-jag letar efter kvinnan i rött,stammade jag.Hon ska berätta om Yazmyne
Idasdotter.Tanten suckade.-Jag är hon i rött,sa hon.Kom in.När vi satt oss i soffan började hon berätta.Yazmyne var tydligen en piga som dränkt sej i dammen i parken när tanten var barn.Det var synd,hon var så söt,sa hon.-Berätta SANINGEN!sa jag.Jag sa det om och om igen,tills hon började gråta.-Jag ska berätta saningen.Min mamma älskade Yazmyne mer än mej.Jag blev fruktansvärt svartsjuk,och en dag så...dränkte jag henne i dammen.Tanten började tjuta så att jag blev rädd och rusade ut.Nästa dag stod det i tidningen om tanten om att hon hade erkännt inför pressen och att hon ville tacka flickan som gett henne modet att erkänna.

Det var natt.Jag vaknade av ett ljus som var fruktansvärt starkt.En tjej med enorma guldvingar stod och log mot mej.Sanna!Tack för att du fick saningen att komma fram,sa hon.Nu kan jag,Yazmyne Idasdotter,äntligen få ro.Sedan försvann hon ut genom fönstret och länge tittade jag efter henne när hon försvunnit.Yazmyne,du kommer alltid finnas inom mej,viskade jag.Bara så du vet.